Alltså... om kvinnors val av partners

av **Kvasir** » 2008-02-18 1:03:17

Bjäbbmonstret skrev:
Garum skrev:ganska festligt är ju det faktum att många av dessa arga unga feminister påfallande ofta bildar par med just med den typen av reaktionära män som de i debatten säger sig avsky...

Vad har du för belägg för det?

De kanske använder principen om att lära känna sin fiende?

av **Zombie** » 2008-02-18 1:25:08

Garum

Vet inte om jag råkade reta upp dig. Tråkigt i så fall. Jag tyckte du verkade mycket mer nyanserad i några tidigare inlägg.

Men en sak, för höge farao, om jag får be: börja inte säga det du tycker i "männens" namn du också! Det har du ingen rätt till, lika litet som Robert Bly eller som Rigmor Robèrt har att tala för alla kvinnor! Inte i mitt namn.

av **Garum** » 2008-02-18 1:32:59

Bjäbbmonstret skrev:
Garum skrev:ganska festligt är ju det faktum att många av dessa arga unga feminister påfallande ofta bildar par med just med den typen av reaktionära män som de i debatten säger sig avsky...

Bjäbbmonstret skrev:Vad har du för belägg för det?

Pga av egen kännedom, har träffat såpass många välutbildade feminister i mina dar och det har alltid slagit mig att dessa kvinnor nästan aldrig väljer "mjukismän" med låg social status till partners, utan det är påfallande ofta lite machostuk över männen som nästan utan undantag har bra jobb/ekonomi, men som sagt med mitt resonemang är det ju fullt logiskt att det blir så..men det är ju lite roligt att det går så stick i stäv med vilka män de egentligen borde ha valt om de tagit sin egen retorik på allvar..och de vägrar själva att erkänna att de tänker ganska reaktionärt i sina val av män när de egentligen borde tänkt mer jämlikt och feministiskt..de kryper frivilligt in i patriarkatets trygga famn..det är en sak att köra med PK retorik..men sen när det kommer till praktisk handling så är det andra bullar som gäller.. :roll:

av **Bjäbbmonstret** » 2008-02-18 1:47:35

En jämställd kvinna kräver en stark man som kan ta vara på sig själv. Vi vill väl inte bli morsor för våra partners heller! Men en stark man kan enligt min uppfattning också mycket väl vara en "mjukis".

av **Garum** » 2008-02-18 1:49:32

Zombie skrev:
Vet inte om jag råkade reta upp dig. Tråkigt i så fall. Jag tyckte du verkade mycket mer nyanserad i några tidigare inlägg.

Men en sak, för höge farao, om jag får be: börja inte säga det du tycker i "männens" namn du också! Det har du ingen rätt till, lika litet som Robert Bly eller som Rigmor Robèrt har att tala för alla kvinnor! Inte i mitt namn.

Blev inte alls uppretad och dessutom har jag aldrig haft pretantioner att "tycka åt alla män" men uttryckte att jag vill få ett manligt perspektiv på all denna jämställdhets debatt som florerar i samhället genom att sätta pränt på de tankar jag har, sen finns det säkert män som tycker annat, så är det ju alltid.

Har alltid som strävan att vara så saklig som möjligt, men errare humanum est. :roll:

av **Garum** » 2008-02-18 1:59:33

Bjäbbmonstret skrev:En jämställd kvinna kräver en stark man som kan ta vara på sig själv. Vi vill väl inte bli morsor för våra partners heller! Men en stark man kan enligt min uppfattning också mycket väl vara en "mjukis".

Ja, mycket är ju en lek med ord, men vad de flesta kvinnor menar med "en stark man" är en man med hög social status, nä, kvinnor vill inte bli morsor åt sina partners, men däremot så går det tydligen alldeles utmärkt att männen blir "farsor" åt sina partners, kvinnor som inte kan ta tillvara på sig själva utan blir försörjda av sina män och lever på en standard de aldrig skulle kunna åstakomma av egen kraft.

Som sagt..konstigt att jämställdheten alltid ska vara enkelriktad... att skaffa sig en man under sin egen sociala status är fortfarande otänkbart för de flesta kvinnor (i fertil ålder åtminstonde)
Nä, ska vi verkligen nå fullkomlig jämlikhet måste även kvinnorna dra sitt strå till stacken..man kan inte både ha kakan och äta upp den :idea:

av **Bjäbbmonstret** » 2008-02-18 2:07:49

Jag tror inte att det finns särskilt många feminister som skulle känna sig bekväma med att bli försörjd av sin partner.

av **Zombie** » 2008-02-18 2:16:58

Garum

Ditt svar på mitt korta inlägg gladde mig.

Jag kan (med en del god vilja) känna igen det mesta av det du beskriver. Från vissa sektorer av samhället, vissa begränsade kretsar människor.
Men det finns så många fler, där normer och förväntningar på folk är andra eller dit folk som från början är annorlunda lagda söker sig. Din bild ger bara ett utsnitt.
Tillkommer också det jag påpekade för några inlägg sedan: sådana här saker tar många många generationer för att ens se om de ens går att förändra så att det håller - och vi är bara i början. Bakslag, inkonsekvenser och självmotsägelser är helt enkelt att räkna med.

av **Garum** » 2008-02-18 2:28:17

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror inte att det finns särskilt många feminister som skulle känna sig bekväma med att bli försörjd av sin partner.

Jaså, det tror du inte? de är fler än du tror..bekvämt att blir försörjd och ha behagliga deltidsjobb, leva med en hög matriel standard, och kunna ägna sig åt sina /hobbies/intressen, tex vara aktiva i feminstiska kretsar och debattera jämlikhet och skälla på alla hemska mansgrisar.. :lol:

av **Kvasir** » 2008-02-18 2:29:52

Utan att kommentera något speciellt inlägg.

Fram till förhållandevis nyligen var könsrollerna ganska fasta och cementerade i de flesta samhällen och kulturer, även om undantag har funnits på såväl individnivå som kulturnivå. Vi har nu åtminstone här i västerlandet på ganska kort tid radikalt förändrat detta och, i varierande grad mellan länder, har kvinnorna börjat yrkesarbeta, ofta i samma omfattning som männen. En sådan omställning leder nödvändigtvis till en massa problem och konflikter som tar tid att lösa och komma tillrätta med. Jag tror inte vi kan säga att vi att har ett annat samhälle ännu, utan att vi fortfarande befinner oss i en tumultartad omställningsprocess där vi ännu inte har hittat ett fungerande sätt att förhålla oss till en mera jämställd situation. Det kommer ta tid, och kanske kräva mera genomgripande förändringar av samhället.

Missförstå mig nu inte. Jag förespråkar absolut inte någon tillbakagång till det gamla. Jag menar bara att omställningen till ett annorlunda samhälle ur denna aspekt är pågående och långt ifrån färdig, och att det är vanskligt att dra för mycket slutsatser av hur det ser ut och fungerar idag. Många kvinnor är fortfarande splittrade mellan det gamla och det nya. De är uppväxta med många gamla värderingar och försöker kombinera detta med nya värderingar, och får inte alltid ihop detta på ett konsekvent sätt. Detsamma gäller förstås även för männen. Det kommer ta många många generationer att få detta att stabilisera sig till ett nytt någorlunda välfungerande samhälle.

av **Garum** » 2008-02-18 2:36:40

Zombie skrev:Garum

Ditt svar på mitt korta inlägg gladde mig.

Jag kan (med en del god vilja) känna igen det mesta av det du beskriver. Från vissa sektorer av samhället, vissa begränsade kretsar människor.
Men det finns så många fler, där normer och förväntningar på folk är andra eller dit folk som från början är annorlunda lagda söker sig. Din bild ger bara ett utsnitt.
Tillkommer också det jag påpekade för några inlägg sedan: sådana här saker tar många många generationer för att ens se om de ens går att förändra så att det håller - och vi är bara i början. Bakslag, inkonsekvenser och självmotsägelser är helt enkelt att räkna med.

Vi lever i en holistisk verklighet där det inte finns några absoluta sanningar, utan alla människor uppfattar tillvaron ur sina egna små subjektiva horisonter..men om man upplever (ur sin egen horisont) att en debatt är snedvriden så kan det känns angeläget att dra sitt strå till stacken och försöka införa lite andra infallsvinklar på saker och ting.. :idea:

som sagt

av **Liebert** » 2008-02-18 2:40:37

Flyttar tråden till Övriga eftersom alla som bidragit med inlägg nu har rättigheter för att posta i denna avdelning.

av **jonsch** » 2008-02-18 13:39:04

Zombie och Garum, ni tycks vara ungefär överens här.

Menar ni att det finns flera sanningar om hur mänskligheten är funtad och hur den har blivit sådan? :wink:

Menar ni att det kan finnas flera teorikomplex som vart och ett förklarar alla observationer lika bra och att var och en därför kan duga som sanning?

I vilket fall är nog de flesta i tråden överens om att vi utvecklats för helt andra betingelser än de i det globala samhället och att det kommer att ta ett tag för oss att anpassa oss. Däremot går kanske åsikterna isär om hur mycket som är kulturella inslag, vilka kulturella inslag som är eller kan bli av godo och om vilka inslag som skall lämnas vind för våg, vilka som skall understödjas och vilka som skall undertryckas samt om hur mycket vi bör kämpa med det, på vilket tidsperspektiv.

Ursäktar ni den alltför långa meningen?

---------------------------------------------------------------------------

Thunderchild skrev:I övrigt försår jag fortfarande inte vad du skriver.. Se bara på en mening som: "Indoktrineringen jag förespråkar gäller att få ungarna att se aktivt efter sina medmänniskors insidas statuspotential."

För i helvete människa.. Hur svårt kan det vara att skriva vettiga meningar??

Tack, det där är konstruktiv kritik. Jo den meningen är ju nästan komisk men faktiskt var det litet meningen också. När man säger så extrema saker som jag så är det bra med självironi. Dessutom är det smart att uttrycka sig så kryptiskt att alla måste läsa alltihop innan de förstår vart man vill komma. Kanske inte det smartaste dock, tack som sagt. Jag har utvecklat den här tekniken i många år men det är väl dags att åtminstone luckra upp den litet.

av **mnordgren** » 2008-02-18 14:07:32

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror inte att det finns särskilt många feminister som skulle känna sig bekväma med att bli försörjd av sin partner.

Lesbiska feminister kanske??

av **Bjäbbmonstret** » 2008-02-18 14:13:48

Garum skrev:Jaså, det tror du inte? de är fler än du tror..bekvämt att blir försörjd och ha behagliga deltidsjobb, leva med en hög matriel standard, och kunna ägna sig åt sina /hobbies/intressen, tex vara aktiva i feminstiska kretsar och debattera jämlikhet och skälla på alla hemska mansgrisar..

De aktiva organiserade feminister jag själv har träffat har antingen varit studerande, arbetslösa eller haft fasta eller tillfälliga jobb inom vård, restaurang, handel eller utbildning. Ingen av dem har såvitt jag vet haft någon man som försörjde dem.

av **Garum** » 2008-02-29 0:25:44

Mycket intressant debattartikel som precis stöder mina teser angående kvinnors parterval och förhållandet mellan män och kvinnor.

Permer, hoppas du finner artikeln givande. :idea:

Bo Rothstein skrev: Familjeforskning inget för vekhjärtade romantiker. Den avhoppade Fi-profilen Tiina Rosenberg har otvetydigt rätt: den svenska heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. Påståendet att ojämlikheten är en generationsfråga har föga stöd i forskningen. Däremot visar en internationell studie att kvinnorna fäster stor vikt vid mannens status på arbetsmarknaden när de väljer partner. För en man som står utanför arbetsmarknaden är möjligheterna att träffa en kvinna och bilda familj därför begränsade. Den empiriska forskningen på detta område är således ingenting som vekhjärtade romantiker bör sysselsätta sig med. Det skriver statsvetarprofessor Bo Rothstein, verksam vid Göteborgs universitet.

I SVT:s dokumentär om Feministiskt initiativ (20/1) finns en scen som jag tror kommer att bli legendarisk. Det är när Fis politik skall mejslas fram och Tiina Rosenberg och Ebba Witt-Brattström kommer på konfrontationskurs om "den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt". Att detta är viktigt beror på att det förefaller vara just här som projektet om ett feministiskt parti går i kras.

Själv är jag böjd att hålla med Rosenberg att den heterosexuella kärnfamiljen, såsom den i allmänhet är konstruerad i dag, är en solklar kvinnofälla. Skälet är att dess vanligaste organisation hindrar kvinnor med barn från att kunna konkurrera på lika villkor med män i arbetslivet, vilket naturligtvis resulterar i att kvinnor tjänar mindre pengar och mera sällan når yrkeslivets maktpositioner.

Den empiriska forskning som togs fram av den så kallade kvinnomaktutredningen gav nämligen följande vid handen. När unga svenska män och kvinnor flyttar samman så lyckas de vanligen etablera ett något så när jämställd förhållande vad gäller fördelningen av betalt och obetalt arbete. I allmänhet säger sig båda kontrahenterna stödja jämställdhetsideologin.

Men så när barnen kommer ändras allt detta till kvinnans nackdel. Hon tar inte bara ut merparten av föräldraledigheten utan hon sänker också ofta sitt betalda arbete medan han kraftigt ökar sin insats på jobbet. De som arbetar mest i vårt land är faktiskt pappor med småbarn. Det vill säga, när barnet kommer är det mannen i förhållandet som börjar anstränga sig mera på arbetsmarknaden, kvinnan mindre. Detta innebär att en stark obalans uppstår i fördelning av arbetet med barn och hem till hennes nackdel och det besvärliga i sammanhanget är att denna obalans kvarstår även efter det att barnen blivit större och börjat skolan.

Detta mönster, visade undersökningen, var lika etablerat bland yngre som bland äldre par som skaffade barn, det vill säga tankegången att ojämställdheten i den heterosexuella kärnfamiljen är en generationsfråga visade sig ha föga stöd.

Allt detta är tämligen välkänt men dessvärre är det något av ett mysterium varför det blir på detta viset trots dagis, trots möjligheten att dela på föräldraförsäkringen, trots alla jämställdhetsplaner på våra arbetsplatser och, inte minst, trots fyrtio års intensiv jämställdhetsdebatt. Inför denna mystifikation har dessvärre genusforskningen i stort sett gett upp. I stället för att söka efter förklaringar till att detta mönster reproduceras så hänvisar man till en mängd närmast magiska storheter som "patriarkala strukturer", "glastak" och "myter om moderskapet", etcetera.

Ingen människa blir naturligtvis klokare av detta eftersom det inte ger de minsta förklaringar till varför starka, välutbildade och i skolan jämställdhetsdrillade och från dagis genuspedagogiserade unga svenska kvinnor inte kräver sin rätt utan likt aningslösa offer låter sig dras ner i det antifeministiska träsket av underordning som utförande av merparten av det obetalda hemarbetet innebär. I ett av sina utskick visade Kvinnomaktutredningen på hur obegripligt det hela var för dem då man skrev att bland de frågor man ville att vi forskare skulle svara på var följande; "Och till sist den stora gåtfulla frågan: Alla är överens om att jämställdhet är bra, jämställdhet skall vi ha. Ändå blir det inte så. Varför?"

Skälet till att denna ojämställdhet uppstår i kärnfamiljen är emellertid lika enkel som förbisedd, nämligen att när svenska män och kvinnor bildar par så är de inte alls jämställda från början. Han är nästan alltid något äldre (cirka tre år) vilket innebär att han redan står något starkare på arbetsmarknaden (eller har kortare tid kvar tills han är klar med sin utbildning). Även om den initiala skillnaden mellan parterna kan vara liten innebär den att när paret utsätts för den ekonomiska påfrestning det innebär att skaffa barn (man behöver ofta större bostad, säkrare bil och så vidare), så ser det för båda parter ut som om det för familjens bästa lönar sig mest om han anstränger sig mera på arbetsmarknaden och då måste hon, eftersom barn och hem tar tid, anstränga sig mindre.

Så, hon förlorar den första förhandlingen, till exempel om vem som skall ta ut merparten av föräldraförsäkringen eftersom han faktiskt kan dra in mer resurser till familjen än vad hon kan. Det kanske inte gör så mycket att förlora den första förhandlingen, men allt annat lika ökar detta chansen att hon också skall förlora den andra förhandlingen (eftersom han då tjänar ännu mera än hon), och därefter den tredje och så den fjärde och så vidare. För båda parter förefaller det "bäst" om den som tjänar minst är hemma med de snuviga barnen. Problemet är bara att den som är mycket hemma med snuviga barn lätt tappar fart i yrkes- och lönekarriären.

Teorin bakom denna process är numera rätt väl etablerad inom samhällsvetenskap. Den går förenklat uttryckt ut på att små initiala skillnader i vissa sammanhang kan växa exponentiellt eftersom de ger upphov till sin egen reproduktiva logik. I detta sammanhang innebär processen att ojämställdheten skapas så att säga "bakom ryggen" på både mannen och kvinnan. De gör båda val efter vad som på kort sikt ser ut att gynna dem båda bäst (mer pengar till familjen), men de inser oftast inte att på lite längre sikt står hon som förlorare vad gäller lön, yrkeskarriär och pension.

Tiina Rosenberg har således otvetydigt rätt - i de allra flesta fall är den svenska heterosexuella kärnfamiljen såsom vi känner den att se som ett antifeministiskt projekt.

Den svåra frågan är varför vi i det jämställda Sverige alltfort har denna ojämlika parbildning, det vill säga varför kvinnor söker män som är äldre och står starkare än de själva på arbetsmarknaden, och män då tvärtom förstås. Först skall sägas att detta är ett mycket dominerande mönster när det gäller den heterosexuella parbildningen i såväl i Sverige som i resten av världen. Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och "ledande forskare". Eller så är hon skådespelare/journalist och han är regissör/chefredaktör. De är kanske båda läkare men det är han som är specialisten av dem.

Eller är hon kanske professor i litteraturvetenskap men det är han som bestämmer vem som skall få världens främsta litteraturpris.

Det är till exempel en liten minoritet kvinnor (runt fem procent) som lever ihop och har barn med män som är mer än tre år yngre än de själva, medan motsatsen är mycket vanligt. Män som står svagt på arbetsmarknaden har också statistiskt sett betydligt mindre chans att leva i en familj med barn, medan för kvinnor spelar detta ingen roll.

För män innebär att vara ratad på arbetsmarknaden också en starkt ökad risk att bli ratad på "partnermarknaden" medan detta inte gäller i alls samma utsträckning för kvinnor. Och tvärtom, män som står starkt på arbetsmarknaden är också generellt sett mycket mera efterfrågade på "partnermarknaden" medan för kvinnor har ställningen på arbetsmarknaden klart mindre betydelse för deras risk/chans att leva med en manlig partner och barn.

Varför bildar då en så stor majoritet kvinnor par med män som står starkare än de själva på arbetsmarknaden och där de då riskerar att bli underordnade? På detta finns det inget givet svar, men det finns en del teorier och data som man kan spekulera utifrån. En idé är att kvinnor inser att de löper stor risk att bli diskriminerade på arbetsmarknaden och väljer att kompensera sig för detta på "partnermarknaden". Män som vill göra yrkeskarriär letar undermedvetet efter en partner som inte konkurrerar med dem utan som i stället kan förväntas stödja dem.

En större internationellt jämförande studie visar att för kvinnor men inte för män är den tilltänktes "framtida intjäningsförmåga" av betydelse då man söker en partner att bilda familj med. Den empiriska forskningen inom detta område är med andra ord ingenting som vekhjärtade romantiker bör sysselsätta sig med.

Frågan är naturligtvis då vad som kan göras. Eftersom det är lite problematiskt med politiska beslut vad gäller partnerval får man tänka sig andra vägar. En möjlighet är naturligtvis att minska det som man kan förhandla om eftersom kvinnor oftast förlorar dessa förhandlingar. Det vill säga att kvotera föräldraförsäkringen.

Men viktigare tror jag är en annan sak som traditionellt varit kvinnorörelsens starkaste vapen, nämligen medvetandehöjning. Unga kvinnor som blir mammor måste få klart för sig vilka risker de tar då de av omsorg om familjens gemensamma ekonomi accepterar att förlora den första förhandlingen. Och unga kvinnor i allmänhet måste göras uppmärksamma på vilka risker de tar då de väljer att bilda familj med män som står starkare än de själva på arbetsmarknaden. Möjligen kan då även den heterosexuella kärnfamiljen förvandlas till ett jämställdhetsprojekt.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=610901

av **Pemer** » 2008-02-29 1:08:59

Mycket intressant!! :idea:

av **Garum** » 2008-02-29 1:22:56

Pemer skrev:Mycket intressant!!

Ja, det var väl det jag trodde att du skulle tycka

nu har du en hint om varför det går så trögt med att finna en bra tjej att leva med... :wink:

Kanske vore en bra idé att försöka med måltipset.... :idea:

av **Pemer** » 2008-02-29 3:54:44

Ja, eller rättare sagt ännu mer vetenskapligt belagt, det jag märkt av så tydligt i åratal, och till råga på allt varit odiplomatisk nog att börja raljera om, eller i varje fall antyda frustration över, i mina texter på mina sidor på kontaktsajterna... Klart man blir mer intressant då....

av **Pemer** » 2008-02-29 3:58:28

Tvärtom... det är ju då man är den kvinnofientlige...

Det kallade t o m Gogge mig i den beryktade Flashback-tråden.

Ja, det är ju ingen "mansfientlighet" mot de sämre lottade männen att det är som det är... men kvinnofientligt av en man att drista sig att prata om det...

Så klart!!

av **Pemer** » 2008-02-29 3:59:56

Rätt symptomatiskt överlag, med andra ord. Bara män kan vara fientliga mot kvinnor...

av **EremitTjejen** » 2008-02-29 4:37:00

Garum skrev:Ekonomisk potential

nope, bryr mig inte.

Garum skrev:Ålder

fel igen. föredrar yngre.

Garum skrev:Ambition och flit:
Av alla tillvägagångssätt visade sig hårt arbete vara en av de bästa indikationerna på inkomst och befordringar i det förgångna, och i framtiden. Flitiga och ambitiösa män säkrar högre yrkesstatus än vad lata och omotiverade män gör. Kvinnor har utvecklat en preferens som visar tecken på förmåga att förvärva resurser och ett förakt för män som saknar ambition.

uhm. i valet mellan ambition och flit vs lat och omotiverad...
hahaha...vilket härligt val.
jag väljer mittemellan.

Garum skrev:Pålitlighet och stabilitet

enda som stämt ordentligt hittills.

Garum skrev:Intelligens och förenlighet

two points!

Garum skrev:Storlek och styrka, god hälsa
Kvinnor över hela världen föredrar män som är friska. God hälsa kännetecknas av beteende såväl som av utseende. Ett livligt sinnelag, hög energinivå och spänstig gång är attraktiva just för att de är energikrävande och endast kan företas av människor som är vid god hälsa.

=D
spänstig gång. omg...

storlek och styrka skiter jag i.
god fysiskt hälsa - ja tack.
psykisk sk "ohälsa" är dock att föredra.

Garum skrev:Kärlek och engagemang

givet.

av **Matilda** » 2008-02-29 18:08:17

Tänkte skriva ett långt inlägg till svar här, men tappade orken. Några saker fastnade dock vid snabb genomläsning.

En punkt som Garum säger tycker jag är viktig: Känslan av underlägsenhet eller överlägsenhet, behöver inte vara verklig för att den ska upplevas som om den vore det. Eftersom folk agerar på sina känslor, blir det en självuppfyllande profetia. Jag erkänner glatt att en manlig känsla av underlägsenhet därför att han måste prestera hela tiden inte är något jag har funderat särskilt mycket på hittills, men jag har en känsla av att det stämmer... Mina biologiska möjligheter att förstå män är av naturliga skäl begränsade, så jag brukar passa mig för att berätta för män att de är så här, därför att...

Alla ni karlar som vet precis vad kvinnor vill ha: Självutnämnda experter är extremt osexigt. Punkt.

Tjusiga teorier, men när det handlar om verkligheten vill jag mycket hellre ha lösningar på problemen ifråga, och inte en långdragen förklaring till varför det inte är löst. Vad ditt problem är förstår jag inte riktigt av dina inlägg. Vart vill du komma?

Är ditt argument att du vill bli av med kravet på att spendera en massa pengar och prestera för kvinnors skull? Hur kommer det sig då att det inte finns en sådan manlig rörelse? Den skulle inte kämpa i mer biologisk motvind än den feministrörelse som inte vill att kvinnor ska behöva sminka sig, operera sig och svälta sig för att leva upp till kulturella ideal. Eller menar du att alla försök att ändra på någonting är meningslöst eftersom det är biologiskt? Eller ska jag kanske skriva magiskt? (Ja, jag är spydig nu...

)

Jag går gärna med i en rörelse som vill främja allas Rätt Att Inte Vara Perfekta

, både manlig och kvinnlig sådan.

När man tänker på saken är förtryck i alla former faktiskt en mänsklig angelägenhet, och inte en kvinnlig eller manlig. Det där du pratar om att män måste prestera för att inte bli utstötta är ju lika mycket någonting som kommer från andra män, som från kvinnor. På samma sätt är trycket att se tjusig ut någonting som utövas lika mycket av kvinnor mot andra kvinnor, som av män mot kvinnor. Men framförallt kommer det ifrån den "underlägsnes" egen känsla av att vara underlägsen (som inte ens behöver vara verklig). Självuppfyllande profetia som sagt.

Jag avskyr radikaltyper för att de hela tiden pratar om män vs. kvinnor.

Bo Rothstein skrev:Så, hon förlorar den första förhandlingen, till exempel om vem som skall ta ut merparten av föräldraförsäkringen eftersom han faktiskt kan dra in mer resurser till familjen än vad hon kan.

Vaddå förhandling!? Det är ju en familj :roll:

Tyvärr låter många av inläggen i den här tråden och i många liknande på ungefär på samma sätt; män är si och kvinnor är så och därför är vi chanslösa. Argumenten blir bara en lång radda ursäkter för att gå omkring och runka bitterhet. Släpp det där och inse att det inte handlar om vi mot er och :-)090

Till sist (stor parentes OT för perspektivets skull): I större delen av världen görs väljer inte en ung kvinna partner själv, utan familjen väljer partner, ofta på ekonomiska grunder (vilket är ganska självklart om man har knappt med resurser). Likadant här för inte så länge sedan. Effekten blir i och för sig densamma. Läste nyligen boken Levande Bränd, http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=468 , av en av de få kvinnor som överlevt hedersvåld i Mellanöstern. Rekommenderar den skarpt. Det blir ganska tydligt när man läser den, är att det framförallt är de äldre kvinnorna, som tillsammans med de äldre männen, är bärare av det kulturella förtrycket, trots allt de själva varit med om. Det är alltså snarare de äldre mot de yngre, och inte män mot kvinnor, för att förenkla det alldeles för mycket egentligen. Läs den, ni som vill vidga era vyer vad gäller feminism i världen. Det handlar inte bara om vem som ska hämta på dagis.

av **Pemer** » 2008-02-29 18:32:54

Många mycket kloka ord i detta inlägg. Ska låta dem sjunka in....

Alltså... om kvinnors val av partners

Heterosexuella kärnfamiljen, ett antifeminstiskt projekt

Re: Alltså..om kvinnors val av partners

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in