weasley skrev:

jonsch skrev:

Bror Duktig skrev:Jag tror inte att jag fattar varför man har grönt i stället för gult i ljusfärg.

Även jag går och grunnar på detta mysterium - har inte försökt ta reda på det. OM någon matar mig svaret med sked så gapar jag väldigt gärna!

Det beror på ljusfärgernas våglängder. För att få ett helt vitt ljus krävs en speciell interferens mellan de olika vågorna.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Interferen ... C3%B6relse)

Hm. Tack så mycket, jag får leta upp någon bild på den speciella superposition som krävs. Det fanns inte i artikeln men i den nämndes att polarisation inverkar vid interferens mellan ljusvågor, kanske gör det att det krävs en 3D-bild för att illustrera.

Jag får leta. Vid tillfälle. Tills dess fortsätter jag att gapa. Den här tråden faller mig på läppen.

[edit]

Bror Duktig skrev:

jonsch skrev:[EDIT] Aha!?

Sånt är livet, det borde jag ha lärt mig.

Färgblandningarna för både additiv och subtraktiv blandning, samt valen av grundfärger, är tämligen logiska utifrån fysiken. Man måste titta på vad som händer om man adderar resp. subtraherar två färgspektran. Jag har inte tid att hitta några bilder på det just nu, men någon annan kanske kan hitta några pedagogiska bilder. Men möjligen är det svårt att förstå utan vissa förkunskaper i matematik och fysik.

De optimala valen av grundfärger i resp. fall kanske sedan inte sammanfaller riktigt med vad man har valt. T.ex. anses det exakta valet av de röda, gröna och blå färgerna som används i CRT-skärmar, och alltså i RGB-systemet, vara ganska godtyckligt och det verkar inte som man idag vet riktigt hur de en gång i tiden valdes.

Kvasir skrev:Den mesta kritik mot NCS som jag har hört beror på att folk vill att NCS ska gå att använda till saker det aldrig var tänkt att användas till.

Min kritik har inte med detta att göra. Systemet som sådant är utmärkt användbart, om bara färgproverna inbördes stämde ännu lite bättre. De gjorde ju uppdateringen just för att det var för stora avvikelser! De har bara inte upptäckt de avvikelser jag noterat ännu.

Huvudsyftet är att hitta ett systematiskt sätt att beskriva färgperception så att det går att under kontrollerade former beskriva en färg tillräckligt precist. Framförallt är det viktigt för t.ex. företag när de beställer produkter från tillverkare. Dagsljuslysrör är egentligen ingen absolut förutsättning för huvudsyftet, eftersom det bara handlar om att kunna besrkiva färger i förhållande till varandra vid en viss given belysning. Dock kan vissa färger framstå annorlunda relativt varandra under olika belysning även om det är sällsynt (Kobolblått lär vara en sådan färg, men jag har aldrig riktigt lyckas se den effekten själv). För att vara säker på att inte fel uppstår genom att beställare och leverantör använder olika belysning så är det lämpligt att även standardisera denna, t.ex. till dagsljuslysrör. Det skulle kunna bli fel om en svensk firma bedömer färgprover en mulen dag här i Sverige och en kinesisk leverantör utgår från vilken färg som motsvarar beskrivningen i kinesiskt solsken.

Bästa färgåtergivningen tror jag ergonomer för flera decennier sedan fastställde till indirekt solljus - vilket är vad man försöker efterlikna med dagsljuslysrör (fullfärg special alltså). Men konstgjord belysning kan ändå förvränga färgerna en aning hur bra Ra det än har eftersom det är starkare på vissa våglängder och svagare på andra.

Medan solljus iofs också kan skilja lite i färgtemperatur beroende på breddgrad, årstid, tid på dygnet etc, men det har alltid ett jämnt spektrum och återger alla färger lika bra oavsett om ljuset är varmare eller kallare.

Vad du menar med begränsningarna förstår jag inte, så det för du gärna utveckla.

Jag gjorde ju just det! Det är dessa du kommenterar...

* I o m att de har grönt som grundfärg så blir färgcirkeln skev då grönt och blått ligger väldigt nära varandra och stegen mellan dem ytterst små.

NCS utgår från perception och mentala modeller, och därför har man placerat primärfärgerna som man har gjort. Det är rimligt och logiskt ur den synvinkeln. För t.ex. färgblandning är det oftast mera bekvämt och logiskt att utgå från den "vanliga" färgcirkeln baserad på Göthes teorier.

Ja, båda modellerna kan ha sin användbarhet, men jag hävdar ändå att den är tämligen godtycklig.

* Det blir också för stora steg mellan rött och blått så att inte alla violetta toner täcks in.

Behöver du mera än hundra steg mellan rött och blått? Jag tror inte någon människa klarar att se mindre skillnader än så.

100 teoretiska steg är inte samma sak som 10 steg i praktiken. Eller 9 som det blir då det är R90B som är klarblå.

Som färgsättare har jag många gånger saknat t ex R75B, som då måste specialbeställas om man vill ha just den kulörten istället för att ingå som standard. Svårt att kommunicera färg när man tvingas be kunden föreställa sig en färg som ligger mellan R70B och R80B även om man själv vet precis hur den ser ut. Och det är ju för färgkommunikation systemet är skapat.

Mellan B och G är det däremot för korta steg så att det finns fler blå-gröna även som standardkulörter än vad man riktig har användning för eftersom t ex B20G och B30G är så lika. Fattar du då vad jag menar? Detta är inte bara jag som observerat utan något man är väl medveten om men har valt att bortse ifrån (enligt litteratur om färgsystem från Färginstitutet).

* Sen kan man lika gärna säga detsamma om violett som om grönt: att vi upplever det som 'violett' och inte som 'rött + blått' (violett är f ö svårt att ens blanda till av rött och blått, till skillnad mot grönt som lätt går att blanda av gult och blått).

Nej, det går utmärkt att tala om blåaktigt röda färger och rödaktigt blåa färger, eftersom rött och blått är närliggande primärfärger. Det går däremot inte att tala om blåaktigt gula eller gulaktigt blåa färger. I alla fall brukar inte människor tycka att det är normalt eller rimligt.

Jag brukar tänka så i alla fall om blå färger; att de är antingen rödaktiga eller gulaktiga. Om gula är det lättare att tänka rödaktiga eller grönaktiga eftersom gult med lite blått i ju snabt blir tydligt grönaktigt.

Att man sedan kan blanda till grönt med blått och gult är en helt annan sak. På samma sätt kan man inte beskriva rött som en gulaktig blå eller blåaktig gul, så rött måste också finnas. Osv. Det går alltså att tala om färger som ligger mellan två närliggande primärfärger genom att utgå från dessa primärfärger, men det går att inte att göra det för två motsatsfärger.

"Motsatsfärgerna" blir ju motsatta i NCS-systemet för att de placerats mittemot varandra. Självklart behöver man ha minst tre grundfärger men om man vill ha fyra eller fem är helt godtyckligt (det lär finnas system som räknar violett som en grundfärg också).

* Att 'rösta' fram grundfärger är ingen bra idé om deltagarna inte har välutvecklat färgsinne. När det gäller rött, gult och grönt tycker jag de lyckats bra men den blå torde väl vem som helst kunna se att den inte är inte rent blå utan har en dragning åt cyan, vilket då gör stegen mellan rött och blått ännu färre då den rent blå ligger nånstans vid R90B.

De försökspersoner som har använts för att ta fram NCS-systemet röstade inte bara plötsligt, utan det handlade om långa studier där man försökte få folk att enas om hur olika färger lämpligen skulle beskrivas. Det visade sig att man i slutändan ofta inte hade större skillnader än ungefär plus minus 10 % mellan olika försökspersoner. Man utgick sedan från något medelvärde som standard, och de flesta kan med träning lära sig att bedöma färger ganska precist enligt standarden, även om de personligen kanske tycker att standarden skulle vara aningen annorlunda.

Det kan även jag. Men jag hävdar att den de kallar B är mer lik cyan (alltså aningen gulaktig) och därmed inte klarblå. Att man väljer ett medelvärde av vad olika personer tycker är ingen garanti för att det blir rätt.

En möjligen befogad kritik som jag hört framföras är däremot att man (såvitt jag vet) bara har använt skandinaviska försökspersoner, och det är tänkbart att det finns regionala skillnader mellan folkgrupper.

Kanske det. Och jag undrar fortfarande om inte ljuset kan ha påverkat. Nu vet jag inte alls vilken typ av belysning de använde när de utformade systemet: dagsljus, glödljus eller dåliga enkelfärgslysrör som var vanliga då. Kanske skulle gå att ta reda på?

* Nyansmässigt är de blågröna nyanserna betydligt skarpare än övriga toner av samma nyans, troligen p g a att man använt illstarka viridian / ftalogrönt utan att göra dem tillräckligt grå i det färgsvaga registret.

Definiera "skarpa". Om du menar att färgerna i detta område är relativt mera kulörta än i andra områden, för samma siffra på kulörthet, så är det nog i så fall snarare du som har en från den stora massan avvikande perception. NCS är som sagt ett försök att hitta en gemensam standard utifrån någon slags medelvärde av människors perception.

Möjligen är den mer välutvecklad men knappast avvikande så att bara jag skulle se när vissa toner av en och samma nyans är mer kulörta än övriga toner av samma nyans. Har du en NCS-altas med löstagbara färgprover? Annars kan jag visa dig om du kommer på besök.

* Bland de röda har man missat att kompensera för färgtonförskjutning så att vissa nyanser är varmare eller kallare den kulörta nyansen av samma ton.

Du menar tintserier? Det har man inte tagit hänsyn till, och det är nog omdebatterat om en färgteori ska kompensera för det eller inte. Såvitt jag förstår är det ett perceptionsfenomen, och inte ett fenomen för faktiska färger (pigment etc.), men möjligen skiljer tintningen beroende på hur det faktiska spektrat ser ut för en viss färg. Den mest välkända och tydliga tintningen är att gulsvarta färger drar åt grönt.

Just när det gäller gula färger går det förstås inte att undvika eftersom det inte går att göra dem mörkare utan att de blir grönare, men när det gäller röda färger tycker jag man borde kompensera just eftersom det ska handla om perception. Då bör alla nyanser av den tonen ha samma gulhet- eller blåhet.

Upprepade försök att påpeka sådana högst väsentliga detaljer har inte mötts av något som helst intresse från Färginstitutets sida. Revisionen i mitten av 90-talet innebar bara en marginell förbättring av vissa nyanser medan de här ovan beskrivna grundproblemen kvarstod. Har dock inte kollat in de senaste uppdateringarna.

Jag misstänker att ointresset beror på att de anser att du, eller vem som nu har framfört kritiken, har missförstått vad NCS är och hur det är tänkt. Jag talade med en textildesigner för några år sedan, och hon hade också en massa kritik mot NCS. Men det visade sig att hon ville använda det till något helt annat än det är tänkt för.

Hon du syftade på inledningen? Vad har det med mig att göra? Tycker detta var ett ganska nedlåtande antagande från din sida.

Det var ö h t aldrig tal om användning utan jag ville bara bidra till att göra något reda bra så nästintill fulländat som det skulle kunna bli med marginella justeringar. För de användningsområden det är avsett för vilket är färgindustrin och färgkommunikation. Stämmer inte de faktiska tonerna och nyanserna inbördes och med systemet så är det som om man skulle byta ut några bokstäver i alfabetet mot närliggande som man tycker passar ungefär lika bra; det brukar gå mindre bra att kommunicera då.

Därmed inte på något vis sagt att NCS är det slutgiltiga och perfekta. Själv tycker jag det är ett oerhört intressant försök att kvantifiera perceptionen av färg. Säkerligen kommer man i framtiden revidera och utöka teorin på olika sätt, men jag tycker det är ett imponerande arbete så här långt. Inte heller är NCS den enda färgteori man behöver. Den är framtagen för vissa ändamål, där den förefaller fungera utmärkt, men den är inte alls lämplig för vissa andra ändamål, där man hellre använder någon annan teori, eller där ingen teori ännu finns.

Och jag tycker systemet är fantastiskt och mycket användbart. (För mitt eget färgsättningssystem råkar det t o m passa bättre med fyra grundfärger eftersom det blir gör det lättare att illustrera kalla och varma färger.)

Jag skulle bara vilja se det finslipat så att det blir ännu bättre. Men jag är van vid att folk är så låsta vid det som är och försvarar det som betingad reflex och bara avfärdar mig rakt av utan att de ens ha tittat efter själva för att se om det jag påpekar eventuellt skulle kunna stämma. Sen, något eller några decennium senare eller så brukar man ofta "upptäcka" det som jag hävdat hela tiden, därför att jag gitter titta efter och har tålamodet att ägna timmar, veckor, månader och år åt att nörda in på detaljer som andra tycker kan kvitta - ända tills de råkar upptäcka det själva. Börjar bli lite trött på det.

Noteras kan f.ö. att huvudarkitekten bakom NCS-systemet, Anders Hård, dog i år, vid en ålder av 86 år.

RIP.

Bror Duktig skrev:Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Är det komplementfärgerna som gör att den där RGB-cirkeln finns/fungerar?

Ja, det torde det vara om jag förstår frågan rätt. Men jag är bättre på pigment än på ljusfärger eftersom jag inte är lika intresserad av fysik.

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Jag hade faktiskt för mig att man får rött/grönt som efterbild om man stirrar på den andra av färgerna en stund. Minns jag fel?

Färgad efterbild är väl ett fenomen i (stavarnas är det, va?) funktion visserligen; har föga med fysik att göra. Däremot gissar jag att det hänger ihop med färgsvaghet, röd-grön-färgsvaghet, exempelvis.

TS, jag vet en till som har åsikter om magenta:

Många bra texter men scrolla gärna ned till 23 september 2008 och kolla på en den om magenta.
http://www.n3p.se/index.php/swe/page_menu/kroenikor
Direktlänk:
http://www.n3p.se/index.php/swe/page_me ... 30_magenta

Jag gick på N3P en gång i tiden.
Mycket intressant team/klass jag var inblandad i, fick veta efteråt att de aktivt sökte vildhjärnor och attan, de lyckades grundligt.

jonsch skrev:

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Jag hade faktiskt för mig att man får rött/grönt som efterbild om man stirrar på den andra av färgerna en stund. Minns jag fel?

Du har rätt, det var jag som var trött och blandade ihop det med ljusfärger igen, där rött & cyan är komplementfärger. Additiva komplementfärger.

Och det var den blå-gula axeln i NCS-systemet som inte stämmer med motsvarande pigmentkomplementfärger i den trepoliga färgcirkeln, där följande räknas som komplementfärger:

Gult - Violett
Orange - Blått
Rött - Grönt

Inger skrev:Min kritik har inte med detta att göra. Systemet som sådant är utmärkt användbart, om bara färgproverna inbördes stämde ännu lite bättre. De gjorde ju uppdateringen just för att det var för stora avvikelser! De har bara inte upptäckt de avvikelser jag noterat ännu.

OK. Jag uppfattade det som att det var väldigt mycket mera du kritiserade. Det är väl kanske möjligt att det ligger något i det du säger här, men samtidigt ställer jag mig lite frågande till det, eftersom NCS bygger på väldigt många människors samlade bedömning. Det gör att det känns troligare att det mera handlar om att din individuella bedömning skiljer sig. Fast om du pratar mera om enstaka färgprover i färgkartorna så finns förstås möjligeheten att många prover mest är ifyllnad mellan de som testades i stor skala, och att dessa mellanfärger bara har stämts av av några får personer och därför kan ha större felmarginal. Eller så har de slarvat med tillverkningen av proverna. Är det NCS egen färgatlas du talar om?

Bästa färgåtergivningen tror jag ergonomer för flera decennier sedan fastställde till indirekt solljus - vilket är vad man försöker efterlikna med dagsljuslysrör (fullfärg special alltså). Men konstgjord belysning kan ändå förvränga färgerna en aning hur bra Ra det än har eftersom det är starkare på vissa våglängder och svagare på andra.

Medan solljus iofs också kan skilja lite i färgtemperatur beroende på breddgrad, årstid, tid på dygnet etc, men det har alltid ett jämnt spektrum och återger alla färger lika bra oavsett om ljuset är varmare eller kallare.

Problemet med solljus är att man inte kan få det på beställning när och var man vill och att, precis som du säger, så sklijer sig solljus en hel del i färgtemperatur beroende på plats och tid på dagen och på om det finns dis i luften etc. Dagsljuslysrör kan man använda när och var man vill och de är väldigt konsistenta. De har alltså fördel som referensljus, även om de inte är optimala som ljuskälla.

Jag gjorde ju just det! Det är dessa du kommenterar...

OK. Jag vet fortfarande inte om jag har förstått vad det var, men har jag kommenterat det ändå så är det väl bra då.

Ja, båda modellerna kan ha sin användbarhet, men jag hävdar ändå att den är tämligen godtycklig.

Och där håller jag inte alls med dig. Tvärtom tycker jag modellen med fyra primärfärger förefaller ha ett mycket övertygande stöd i perception och lingvistik. Det exakta valet av primärfärgerna, t.ex. vilken blå det ska vara, kan man förstås sedan ha synpunkter på.

100 teoretiska steg är inte samma sak som 10 steg i praktiken. Eller 9 som det blir då det är R90B som är klarblå.

Som färgsättare har jag många gånger saknat t ex R75B, som då måste specialbeställas om man vill ha just den kulörten istället för att ingå som standard. Svårt att kommunicera färg när man tvingas be kunden föreställa sig en färg som ligger mellan R70B och R80B även om man själv vet precis hur den ser ut. Och det är ju för färgkommunikation systemet är skapat.

Mellan B och G är det däremot för korta steg så att det finns fler blå-gröna även som standardkulörter än vad man riktig har användning för eftersom t ex B20G och B30G är så lika. Fattar du då vad jag menar? Detta är inte bara jag som observerat utan något man är väl medveten om men har valt att bortse ifrån (enligt litteratur om färgsystem från Färginstitutet).

Jo, men det är just detta som är ett vanligt missförstånd. Du blandar ihop NCS-systemet med färghandelns tillämpning av det. Färghandeln har gjort ett urval systematiska färger ur de som går att beskriva i NCS-systemet, och har gjort detta på ett rättframt sätt som kanske inte är så bra anpassat till verkligheten, just på det sätt du nämner. Det är fortfarande inte NCS i sig det är fel på. Systemet räcker nog gott och väl till för att beskriva alla färger mera noggrant än någon kan skilja dem åt. Och skulle det inte räcka så kan man utan problem införa delar av procent i systemet, och bara ändra notationen därefter. Visst kan man ifrågasätta om systemet borde ha samma skalindelning mellan alla primärfärger men det är mest ett kosmetiskt problem så länge precisionen räcker till.

Jag brukar tänka så i alla fall om blå färger; att de är antingen rödaktiga eller gulaktiga. Om gula är det lättare att tänka rödaktiga eller grönaktiga eftersom gult med lite blått i ju snabt blir tydligt grönaktigt.

Jag tor faktiskt att du lurar dig här och tänker färgblandning, även om du inte är medveten om det. Annars är du nog ganska unik. Ta en aningen grönaktig blå färg, t.ex. ftalocyaninblå eller Preussisk blå och titta på den. Kan du ärligt säga att det finns någon gulhet i den?

Jag känner en konstnär som förstår och "tror på" NCS-systemet, men som i många år har hävdat att han tycker han kan föreställa sig en blågul färg som inte är grön. Men den finns i så fall (ännu) bara mentalt hos honom. Jag vet inte om han verkligen har rätt, och han är inte säker själv heller, men det är en intressant tanke om det faktiskt skulle gå.

"Motsatsfärgerna" blir ju motsatta i NCS-systemet för att de placerats mittemot varandra. Självklart behöver man ha minst tre grundfärger men om man vill ha fyra eller fem är helt godtyckligt (det lär finnas system som räknar violett som en grundfärg också).

Nej, poängen är just att det inte är godtyckligt, av de skäl jag har redogjort för. Så länge vi talar om att spänna upp fysikaliska färgrymder så räcker det med tre väl valda grundfärger, både vid additiv och subtraktiv blandning. Men för att beskriva hjärnans färgperception och de lingvistiska verbaliseringarna av den så tycker jag argumenten är övertygande för att fyra primärfärger behövs. Jag misstänker att du fortfarande har lite svårt att frigöra dig från färgblandning när du ska tänka NCS. Det hade jag också i början.

(Munsellsystemet har fem grundfärger, inkl. violett. Jag förmodar att det är det du tänker på. Jag vet inte hur Munsell valde sina grundfärger, men min misstanke är att han ville ha ett "tillräckligt" antal grundfärger att utgå från vid färgblandning för att få "tillräcklig" kulörthet i blandningarna. Även om det teoretiskt sett räcker med tre grundfärger i måleri och tryck så är det en sanning med modifikation. När man blandar två färger så blir resultat aldrig lika kulört som de färger man blandade. Det gör att mellanfärgerna aldrig blir lika kulörta som grundfärgerna om man bara blandar grundfärger, och av det skälet vill man ofta komplettera med t.ex. violett och grönt, och kanske orange när man målar, eftersom det går att få mera kulörta pigment av dessa kulörer än vad man kan få fram med blandningar.)

Det kan även jag. Men jag hävdar att den de kallar B är mer lik cyan (alltså aningen gulaktig) och därmed inte klarblå. Att man väljer ett medelvärde av vad olika personer tycker är ingen garanti för att det blir rätt.

Jo, på den punkten är jag kanske benägen att hålla med dig. Jag har också slagits av att jag tycker primärblått känns aningen grönaktig. Men det skulle kunna bero på att jag inte (i alla fall på länge) har sett några äkta färgprov på den, utan bara i tryck, och att trycket kanske inte har varit helt korrekt. Man ska också betänka att man har valt en förhållandevis ljus blå färg just för att få den så blå som möjligt, och att det möjligen kan handla lite om tintning och att vi är vana att de renaste blå vi har är mörkare.

Vilken blå tycker du är blåast? I konstnärssammanhang brukar man ofta betrakta Koboltblå som den renaste blåa, och det känns som ett val jag kan hålla med om, i alla fall så länge vi ska nöja oss med att välja mellan färdiga pigment. Dock är som sagt de flesta pigment något väl mörka och inte riktigt så kulörta som den primärblåa.

Kanske det. Och jag undrar fortfarande om inte ljuset kan ha påverkat. Nu vet jag inte alls vilken typ av belysning de använde när de utformade systemet: dagsljus, glödljus eller dåliga enkelfärgslysrör som var vanliga då. Kanske skulle gå att ta reda på?

Det får vi väl utgå från att det gjordes under kontrollerade former, får vi hoppas. Men visst, det kanske går att hitta något om detta om man plöjer litteraturen. Jag har för mig att det ska finnas en ganska detaljerad lunta av Anders Hård om hur NCS-systemet kom till.

Möjligen är den mer välutvecklad men knappast avvikande så att bara jag skulle se när vissa toner av en och samma nyans är mer kulörta än övriga toner av samma nyans. Har du en NCS-altas med löstagbara färgprover? Annars kan jag visa dig om du kommer på besök.

Nej, det har jag ingen. I så fall ska det vara just färginstitutets stora färgatlas, och den lär vara svindyr. Jag har inte själv något behov den, mera än av rent intresse, och intresesrar mig mest för NCS-systemet rent teoretiskt. Mina praktiska behov handlar mera om konstnärspigment och färgblandningar, och där har som sagt inte NCS så mycket att komma med.

Just när det gäller gula färger går det förstås inte att undvika eftersom det inte går att göra dem mörkare utan att de blir grönare, men när det gäller röda färger tycker jag man borde kompensera just eftersom det ska handla om perception. Då bör alla nyanser av den tonen ha samma gulhet- eller blåhet.

Fast här tycker jag du säger emot dig själv. Du accepterar avvikelser pga tintning för vissa kulörer men inte för andra. Visserligen är det kanske möjligt att kompensera för det i vissa fall och inte i andra, men skulle man kompensera bara när det går och inte annars så blir det ju inkonsekvent. Då är det nog riktigare att aldrig kompensera för det och acceptera tintning som ett oundvikligt färgfenomen.

Hon du syftade på inledningen? Vad har det med mig att göra? Tycker detta var ett ganska nedlåtande antagande från din sida.

Det var ö h t aldrig tal om användning utan jag ville bara bidra till att göra något reda bra så nästintill fulländat som det skulle kunna bli med marginella justeringar. För de användningsområden det är avsett för vilket är färgindustrin och färgkommunikation. Stämmer inte de faktiska tonerna och nyanserna inbördes och med systemet så är det som om man skulle byta ut några bokstäver i alfabetet mot närliggande som man tycker passar ungefär lika bra; det brukar gå mindre bra att kommunicera då.

Jag menade inte att vara nedlåtande, utan försökte bara gissa varför färginstitutet var så ointresserade. Dock verkar jag ha missförstått dig. Jag fick intrycket att i stort sett hela ditt tidigare inlägg var en lång räcka av klagomål på NCS-systemet och att det var många av de punkterna som du eller andra hade klagat förgäves på. Flera av de punkterna hävdar jag fortfarande är (vanliga) missförstånd om NCS-systemet, snarare än befogad kritik, vilket föreföll vara en uppenbar anledning till ointresset från färginstitutet. Nu låter det istället som du bara har klagat på att vissa färgprover inte verkar stämma riktigt, och det kan ju tänkas vara befogad kritik. NCS-systemet är knappast perfekt och slutgiltigt, även om det i grunden verkar väldigt vettigt.

Och jag tycker systemet är fantastiskt och mycket användbart. (För mitt eget färgsättningssystem råkar det t o m passa bättre med fyra grundfärger eftersom det blir gör det lättare att illustrera kalla och varma färger.)

Jag skulle bara vilja se det finslipat så att det blir ännu bättre. Men jag är van vid att folk är så låsta vid det som är och försvarar det som betingad reflex och bara avfärdar mig rakt av utan att de ens ha tittat efter själva för att se om det jag påpekar eventuellt skulle kunna stämma. Sen, något eller några decennium senare eller så brukar man ofta "upptäcka" det som jag hävdat hela tiden, därför att jag gitter titta efter och har tålamodet att ägna timmar, veckor, månader och år åt att nörda in på detaljer som andra tycker kan kvitta - ända tills de råkar upptäcka det själva. Börjar bli lite trött på det.

Som sagt, jag verkar ha missförstått dig och vad du faktiskt klagade på. Försök till bidrag att förbättra NCS-systmet ska givetvis uppmuntras så länge de är seriösa (vilket jag inte tvivlar på i ditt fall).

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Nja, problemet är förstås att man alltför ofta bara pratar om gult, rött, blått etc. utan närmare specifikation. Primärrött och primärgrönt är motsatsfärger i NCS, men inte komplementfärger. Däremot är t.ex. Smaragdgrönt och Krapplack (som är en röd färg) nästan exakta komplementfärger, så det beror lite på vilken röd och grön färg man väljer.

Jo, precis.

Läggdags strax och stan imorgon så jag förkortar och citerar bara det som känns ouppklarat.

Kvasir skrev: Är det NCS egen färgatlas du talar om?

Ja.

Ja, båda modellerna kan ha sin användbarhet, men jag hävdar ändå att den är tämligen godtycklig.

Och där håller jag inte alls med dig. Tvärtom tycker jag modellen med fyra primärfärger förefaller ha ett mycket övertygande stöd i perception och lingvistik.

Perception och linvistik? Det finns ju ord för andra färgtoner också. Men vi kommer nog inte vidare i den diskussionen så vi får väl enas om att tycka olika där.

100 teoretiska steg är inte samma sak som 10 steg i praktiken. Eller 9 som det blir då det är R90B som är klarblå.

Jo, men det är just detta som är ett vanligt missförstånd. Du blandar ihop NCS-systemet med färghandelns tillämpning av det. Färghandeln har gjort ett urval systematiska färger ur de som går att beskriva i NCS-systemet, och har gjort detta på ett rättframt sätt som kanske inte är så bra anpassat till verkligheten, just på det sätt du nämner.

Men jag talar inte om färghandelns urval, jag talar om Färginstitutets urval. Jag använder aldrig något annat än originalprodukterna.

Det är fortfarande inte NCS i sig det är fel på. Systemet räcker nog gott och väl till för att beskriva alla färger mera noggrant än någon kan skilja dem åt. Och skulle det inte räcka så kan man utan problem införa delar av procent i systemet, och bara ändra notationen därefter. Visst kan man ifrågasätta om systemet borde ha samma skalindelning mellan alla primärfärger men det är mest ett kosmetiskt problem så länge precisionen räcker till.

Du verkar ändå inte riktigt fatta vad jag menar så jag får väl visa dig vid tillfälle.

Jag brukar tänka så i alla fall om blå färger; att de är antingen rödaktiga eller gulaktiga. Om gula är det lättare att tänka rödaktiga eller grönaktiga eftersom gult med lite blått i ju snabt blir tydligt grönaktigt.

Jag tor faktiskt att du lurar dig här och tänker färgblandning, även om du inte är medveten om det. Annars är du nog ganska unik. Ta en aningen grönaktig blå färg, t.ex. ftalocyaninblå eller Preussisk blå och titta på den. Kan du ärligt säga att det finns någon gulhet i den?

Jamen självklart! Det gör ju det!

(Munsellsystemet har fem grundfärger, inkl. violett. Jag förmodar att det är det du tänker på. Jag vet inte hur Munsell valde sina grundfärger, men min misstanke är att han ville ha ett "tillräckligt" antal grundfärger att utgå från vid färgblandning för att få "tillräcklig" kulörthet i blandningarna.

Ja, det var det jag tänkte på. Kan ha varit som du säger (var nåt decennium sen jag läste färgsystemteori så jag minns inte exakt) men jag tror också detta med jämna steg mellan "grundfärgerna" spelade in.

Även om det teoretiskt sett räcker med tre grundfärger i måleri och tryck så är det en sanning med modifikation. När man blandar två färger så blir resultat aldrig lika kulört som de färger man blandade. Det gör att mellanfärgerna aldrig blir lika kulörta som grundfärgerna om man bara blandar grundfärger, och av det skälet vill man ofta komplettera med t.ex. violett och grönt, och kanske orange när man målar, eftersom det går att få mera kulörta pigment av dessa kulörer än vad man kan få fram med blandningar.

Precis. P g a att man vid varje blandning utestänger fler och fler våglängder (vid subtraktiv färgblandning).

Det kan även jag. Men jag hävdar att den de kallar B är mer lik cyan (alltså aningen gulaktig) och därmed inte klarblå. Att man väljer ett medelvärde av vad olika personer tycker är ingen garanti för att det blir rätt.

Jo, på den punkten är jag kanske benägen att hålla med dig. Jag har också slagits av att jag tycker primärblått känns aningen grönaktig. Men det skulle kunna bero på att jag inte (i alla fall på länge) har sett några äkta färgprov på den, utan bara i tryck, och att trycket kanske inte har varit helt korrekt. Man ska också betänka att man har valt en förhållandevis ljus blå färg just för att få den så blå som möjligt, och att det möjligen kan handla lite om tintning och att vi är vana att de renaste blå vi har är mörkare.

Jag har samtliga NCS-färgprover i flera olika versioner, inkl stora atlasen (och ja, den var svindyr). B ser inte tintad ut i original utan bara felvald som B.

Vilken blå tycker du är blåast? I konstnärssammanhang brukar man ofta betrakta Koboltblå som den renaste blåa, och det känns som ett val jag kan hålla med om, i alla fall så länge vi ska nöja oss med att välja mellan färdiga pigment. Dock är som sagt de flesta pigment något väl mörka och inte riktigt så kulörta som den primärblåa.

Kobolt drar också lite åt rött. Skulle nog säga Indigo som mörk variant av den färgton jag upplever som hyfsat nära primärblå. Dock är just Indigo lite lurig och kan ibland få anstrykning av gult och ibland av rött beroende på nyans. Kanske ftaloblå, även om den inte heller är rent blå. Låt mig återkomma om jag hittar en bättre.

Just när det gäller gula färger går det förstås inte att undvika eftersom det inte går att göra dem mörkare utan att de blir grönare, men när det gäller röda färger tycker jag man borde kompensera just eftersom det ska handla om perception. Då bör alla nyanser av den tonen ha samma gulhet- eller blåhet.

Fast här tycker jag du säger emot dig själv. Du accepterar avvikelser pga tintning för vissa kulörer men inte för andra. Visserligen är det kanske möjligt att kompensera för det i vissa fall och inte i andra, men skulle man kompensera bara när det går och inte annars så blir det ju inkonsekvent. Då är det nog riktigare att aldrig kompensera för det och acceptera tintning som ett oundvikligt färgfenomen.

Jag förstod att du skulle tycka det. Men eftersom olika färger har olika karaktär måste man delvis anpassa sig till det och kompromissa ibland, ungefär som när man spärrar bokstäver olika beroende på deras form, fastän sånt skaver på ett överutvecklat systemsinne som gärna vill ha regelbundenhet och lika långt mellan varje (tog mig därför ett bra tag att acceptera). Om jag trodde att de avvikelser som finns nu hade såna vettiga orsaker och inte bara p g a ouppmärksamhet och slarv så skulle jag acceptera det. Men det finns inget för mig uppenbart och logiskt system i avvikelserna utan de bara stör (mig, alltså).

Den här tråden är nog årets hittills intressantaste här på forat. Jag önskar bara att någon vänligt själ kunde göra fysik och matematik av diskussionen så att jag kunde förstå den också

Inger skrev:

jonsch skrev:

Inger skrev:[quote="Bror Duktig"]Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Jag hade faktiskt för mig att man får rött/grönt som efterbild om man stirrar på den andra av färgerna en stund. Minns jag fel?

Du har rätt, det var jag som var trött och blandade ihop det med ljusfärger igen, där rött & cyan är komplementfärger. Additiva komplementfärger.

Och det var den blå-gula axeln i NCS-systemet som inte stämmer med motsvarande pigmentkomplementfärger i den trepoliga färgcirkeln, där följande räknas som komplementfärger:

Gult - Violett
Orange - Blått
Rött - Grönt[/quote]
När jag gick på högstadiet, visade läraren den fyraxlade färgcirkeln och sade att motsatt sida visade komplementfärgen :/

När jag igår tittade på en röd, gul, blå färgcirkel, så blev efterbilden inte den som fanns på motsatt sida, utan följde RGB-cirkeln.

Kvasir skrev:Färgblandningarna för både additiv och subtraktiv blandning, samt valen av grundfärger, är tämligen logiska utifrån fysiken. Man måste titta på vad som händer om man adderar resp. subtraherar två färgspektran. Jag har inte tid att hitta några bilder på det just nu, men någon annan kanske kan hitta några pedagogiska bilder. Men möjligen är det svårt att förstå utan vissa förkunskaper i matematik och fysik.

Vissa förkunskaper borde jag ha.
Har läst alla gymnasiekurser i matematik och fysik, 1999/2000. Med MVG-resultat och omdöme om att ha förstått (och 100 % resp. >99 % rätt på alla prov). Tyvärr så har minnet försämrats och jag har för dåligt språk för att verka som jag förstår.

Ok, det får låta som skryt, men det är ju ändå bara gymnasiekompetens (läste 5 p analytisk geometri på GU också iofs...), och med tanke på hur jag uttrycker mig, så kanske jag framstår som totalt obildad.

Kvasir skrev:

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:Hm, rött och grönt är inte komplementfärger?

Nej, de är inte riktigt komplementfärger, bara motsatsfärger i NCS-systemet.

Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Nja, problemet är förstås att man alltför ofta bara pratar om gult, rött, blått etc. utan närmare specifikation. Primärrött och primärgrönt är motsatsfärger i NCS, men inte komplementfärger. Däremot är t.ex. Smaragdgrönt och Krapplack (som är en röd färg) nästan exakta komplementfärger, så det beror lite på vilken röd och grön färg man väljer.

Jag tänkte på primärfärgerna (om jag har förstått orde rätt). Inte valfri ton som kan kallas höra till det röda t.ex.

Rött och grönt är ju motsatta även i en tredelad röd, gul, blå cirkel. Eller?
Men inte i en RGB-cirkel.

Bror Duktig skrev:

Kvasir skrev:

Inger skrev:Komplementfärger är de motsatta färgpar i en tredelad färgcirkel som bildar neutral färg om man blandar dem som pigment. Och som man får som efterbild om man stirrar på en specifik färg en stund.

Nja, problemet är förstås att man alltför ofta bara pratar om gult, rött, blått etc. utan närmare specifikation. Primärrött och primärgrönt är motsatsfärger i NCS, men inte komplementfärger. Däremot är t.ex. Smaragdgrönt och Krapplack (som är en röd färg) nästan exakta komplementfärger, så det beror lite på vilken röd och grön färg man väljer.

Jag tänkte på primärfärgerna (om jag har förstått orde rätt). Inte valfri ton som kan kallas höra till det röda t.ex.

Nu ligger de iofs nära primärfärgerna förutom att de drar aningen åt blått och har viss svarthet. Pigment har den förargliga egenskapen att de sällan förekommer i det vi räknar som primärfärger.

Bror Duktig skrev:Rött och grönt är ju motsatta även i en tredelad röd, gul, blå cirkel. Eller? Men inte i en RGB-cirkel.

Korrekt.

Komplementfärger (som jag gjort själv med akvarellfärger):



Det luriga är bara att om man stirrar på den gula så blir efterbilden just den där violetta tonen, men om man tittar på den violetta så blir efterbilden aningen gröngul. Likaså ger den gulorange just den där ultramarinblå tonen medan den ultramarin ger en gulare efterbild. De som kan mer om färgseende kanske kan förklara denna diskrepans?

Subtraktiv färgblandning:



Såhär blir det om man blandar pigment som ungefär motsvarar komplementfärgerna - de blir mörka och gråumliga. De små cirklarna efteråt är ditlagda som förtydligande varför t ex blått och orange tar ut varandra - för att orange innehåller både gult och rött och ju fler grundfärger man tar med i soppan desto färre våglängder slipper igenom. Man filtrerar alltså bort mer och mer ljus och klarhet ju fler grundfärger man lägger till.

Bror Duktig skrev:När jag igår tittade på en röd, gul, blå färgcirkel, så blev efterbilden inte den som fanns på motsatt sida, utan följde RGB-cirkeln.

Provade detta och fick samma resultat! Väldigt klara och vackra blev de. Verkar som att efterbilden alltså är en ljusfärg! Har aldrig tänkt på det då jag bara kollat på en färg i taget. Coolt!

Inger skrev:

Och där håller jag inte alls med dig. Tvärtom tycker jag modellen med fyra primärfärger förefaller ha ett mycket övertygande stöd i perception och lingvistik.

Perception och linvistik? Det finns ju ord för andra färgtoner också. Men vi kommer nog inte vidare i den diskussionen så vi får väl enas om att tycka olika där.

Jo men skillnaden är att övriga färger går ganska naturligt att beskriva utifrån enbart primärfärgerna. Så icke med grönt.

Men jag talar inte om färghandelns urval, jag talar om Färginstitutets urval. Jag använder aldrig något annat än originalprodukterna.

Har de själv gjort något rekommenderat urval alltså, och det är för stora steg i detta på vissa ställen? Frågan är väl då åt vem, varför och med vilket syfte de har gjort urvalet. Risken är väl att det är ett förenklat systematiskt urval åt färghandeln, med krav att det ska vara enkelt att förstå och tillämpa, och att problemen härrör ur sådana kommersiella krav.

Du verkar ändå inte riktigt fatta vad jag menar så jag får väl visa dig vid tillfälle.

Möjligen. Eller så missförstår du mig. Eller både och. NCS-systemet klarar i alla fall c:a fem miljoner färger med steg som anses mindre än någon människa kan urskilja. I princip bör det gå att systematiskt blanda till vilken som helst av dessa färger, men färghandelns system kanske inte klarar av det, och man kan förmodligen inte blanda till små mängder med tillräcklig precision i många fall.

Jag tor faktiskt att du lurar dig här och tänker färgblandning, även om du inte är medveten om det. Annars är du nog ganska unik. Ta en aningen grönaktig blå färg, t.ex. ftalocyaninblå eller Preussisk blå och titta på den. Kan du ärligt säga att det finns någon gulhet i den?

Jamen självklart! Det gör ju det!

Och här överraskar du mig rejält, och jag förstår plötsligt varför du har en så avvikande åsikt. Du får ursäkta att jag envisas, men jag undrar ändå om du inte helt enkelt är så invand att tänka i färgblandning att du implicit tänker så här. Menar du verkligen att du kan se en gul egenskap i nämnda färger?

Om du betraktar en gräsmatta på sommaren (på långt håll så det blir ett jämnt färgfält), kan du då tycka det går bra att prata om den blågula eller gulblåa gräsmattan?

Ja, det var det jag tänkte på. Kan ha varit som du säger (var nåt decennium sen jag läste färgsystemteori så jag minns inte exakt) men jag tror också detta med jämna steg mellan "grundfärgerna" spelade in.

Jo, det kan väl också tänkas vara anledning, men de båda sakerna hänger å andra sidan ihop.

Jag har samtliga NCS-färgprover i flera olika versioner, inkl stora atlasen (och ja, den var svindyr). B ser inte tintad ut i original utan bara felvald som B.

OK, det är alltså inte tintningen du talar om i det här fallet, utan ett rent fel, som du uppfattar det? Det är förstås en annan sak. En intressant fråga är då förstås om andra med utvecklat färgsinne håller med dig, eller om det faktiskt kan finnas individuella variationer även i en sådan fråga om lokala avvikelser?

Kobolt drar också lite åt rött. Skulle nog säga Indigo som mörk variant av den färgton jag upplever som hyfsat nära primärblå. Dock är just Indigo lite lurig och kan ibland få anstrykning av gult och ibland av rött beroende på nyans. Kanske ftaloblå, även om den inte heller är rent blå. Låt mig återkomma om jag hittar en bättre.

Ibland tycker jag kobolt är aningen röd, ibland aningen grön, så det är nog ett teecken på att jag tycker den är rätt så neutralblå. Indigo är knepig. Den förekommer i väldigt stora variationer från väldigt blå till nästan violett. Å andra sidan har jag nog aldrig sett äkta indigo, utan bara olika pigmentblandningar som saluförs som indigo (tror det mest beror på att riktig indigo har dåliga åldringsegenskaper).

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:När jag igår tittade på en röd, gul, blå färgcirkel, så blev efterbilden inte den som fanns på motsatt sida, utan följde RGB-cirkeln.

Provade detta och fick samma resultat! Väldigt klara och vackra blev de. Verkar som att efterbilden alltså är en ljusfärg! Har aldrig tänkt på det då jag bara kollat på en färg i taget. Coolt!

Hur vet man då att grönt och rött är komplementfärger?
Kan man med pigmentfärger ta reda på det på något annat sätt än genom att stirra på dem och sedan kolla på ett vitt papper vilken hjärnans motsatsfärg/efterbild blir? Till exempel genom att bland och se om det blir gråbrunt som på din bild?

Är RGB ljusfärgernas cirkel, och röd, gul, glå pigmentfärgernas?

Betyder komplementfärg detsamma som hjärnans efterbild?

EDIT: Att efterbilderna blir ljusfärger (om de blir det) kanske är det som gör att en snurrande skiva målad med olika pigment i "regnbågens färger" blir vit, men inte om man blandar ihop färgerna i en plätt.

Bror Duktig skrev:Jag tänkte på primärfärgerna (om jag har förstått orde rätt). Inte valfri ton som kan kallas höra till det röda t.ex.

I NCS talar man avsiktligt om primärfärger, inte grundfärger, just för att markera att man menar något annat än det vanliga grundfärgskonceptet. Man säger också att primärrött och primärgrönt är motsatsfärger (inte komplementfärger), återigen för att markera att det handlar om något annat. Likaså är primärgult och primärblått motsatsfärger.

Det är både lätt och vanligt att blanda ihop och röra till terminologin. Jag hade själv jätteproblem med det i början när jag försökte förstå NCS, och gör det fortfarande ibland när jag slarvar.

Om man prickar in två komplementfärger i en vanlig färgcirkel och drar ett streck mellan dem, så går det strecket genom cirkelns centrum (eller ska i alla fall göra i en teoretiskt perfekt färgcirkel). Prickar man in två komplementfärger i NCS färgcirkel och drar ett streck så går det vid sidan av centrum, mer eller mindre beroende på vilka färger det är, eftersom NCS färgcirkel är uppbyggd utifrån andra egenskaper hos färgerna.

Rött och grönt är ju motsatta även i en tredelad röd, gul, blå cirkel. Eller?
Men inte i en RGB-cirkel.

Två färger som är komplementfärger är det, oavsett vilket färgsystem vi prickar in dem i. Efterbilden till en färg blir alltid komplementfärgen, till exempel. Däremot beter sig komplementfärgspar olika beroende på om vi tillämpar additiv eller subtraktiv färgblandning.

Kvasir skrev:Två färger som är komplementfärger är det, oavsett vilket färgsystem vi prickar in dem i. Efterbilden till en färg blir alltid komplementfärgen, till exempel. Däremot beter sig komplementfärgspar olika beroende på om vi tillämpar additiv eller subtraktiv färgblandning.

Då kan alltså inte rött och grönt vara komplementfärger om jag förstår saken rätt.
Jag får som efterbild alltid motsatsfärgen enligt RGB-cirkeln.

Bror Duktig skrev:Hur vet man då att grönt och rött är komplementfärger?
Kan man med pigmentfärger ta reda på det på något annat sätt än genom att stirra på dem och sedan kolla på ett vitt papper vilken hjärnans motsatsfärg/efterbild blir? Till exempel genom att bland och se om det blir gråbrunt som på din bild?

Inte gråbrunt, utan neutralgrått. Blir det gråbrunt så ligger färgerna en aning för mycket åt det gulröda området av färgcirkeln. Två komplementfärger ska gå att blanda så att resultatet blir helt neutralgrått, utan någon dragning åt någon kulör, men kan däremot bli väldigt olika mörk beroende på vilka färger man använder.

Klassiska komplementfärgspar bland pigment är:

- Krapplack och smaragdgrönt: Ger en ganska ljus och "luftig" grå färg.
Numera använder man oftast en eller annan variant av syntetisk krapplack och inte sällan ftalocyaningrön, men det brukar ofta ge ett tillräckligt bra resultat också.

- Ultramarin och bränd Terra di Siena: Ger en lite mörkare grå än föregående.

- Koboltblått och engelskt rött: Ger en väldigt mörk och stum grå färg. Brukar även gå hyfsat med ftalocyaninblå istället, eftersom färgen blir så mörk att det är svårt att se svaga kulörer i den.

Är RGB ljusfärgernas cirkel, och röd, gul, glå pigmentfärgernas?

Så kan man nog alternativt uttrycka det om man vill, ja.

Betyder komplementfärg detsamma som hjärnans efterbild?

Ja.

Bror Duktig skrev:

Kvasir skrev:Två färger som är komplementfärger är det, oavsett vilket färgsystem vi prickar in dem i. Efterbilden till en färg blir alltid komplementfärgen, till exempel. Däremot beter sig komplementfärgspar olika beroende på om vi tillämpar additiv eller subtraktiv färgblandning.

Då kan alltså inte rött och grönt vara komplementfärger om jag förstår saken rätt.
Jag får som efterbild alltid motsatsfärgen enligt RGB-cirkeln.

Nu låter det som du blandar ihop terminologin i alla fall (vilket du må ursäktas för). Motsatsfärger är ett begrepp som enbart har med NCS att göra, så några motsatsfärger enligt RGB-cirkeln finns inte. Du menar kanske komplementfärger här?

Primärrött och primärgrönt, enligt NCS, är motsatsfärger enligt NCS. Men de är inte komplementfärger. Dvs. efterbilden till primärrött är inte primärgrönt, eller tvärtom, och om man blandar dessa färger som pigment så får man inte en neutralgrå färg.

Det finns andra val av rött och grönt som faktiskt är komplementfärger, t.ex. krapplack och smaragdgrönt. Dessa ger en neutralgrå färg om man blandar dem. De ligger alltså mitt emot varandra i den vanliga gul-röd-blå färgcirkeln. Men de ligger inte mitt emot varandra i NCS färgcirkel.