Var hälsade!

Jag fick alldeles häromsistens min asperger-diagnos och många bitar föll på plats. Nu har jag skaffat mig en soc-handläggare som jag hoppas kan hjälpa mig att få både kontaktperson och stödboende. Därför är mina frågor kanske främst riktade till er som faktiskt har kontaktperson eller bor i ett stödboende. Hur argumenterade ni egentligen för er sak? Vilka problem är det jag bör försöka betona för att få som jag vill? Tacksam för all hjälp jag kan få!

Jag skulle rekommendera att helt undvika stödboenden, eftersom det mer lr mindre innebär att du måste bo med annat folk, krångligt folk allt som oftast. Det brukar inte kännas korrekt i längden.

Beror väl på vad det är för sorts stöd. I min boendestödsgrupp bor brukarna i egna lägenheter och inte på ett boende. Gruppen hyr lägenheter av kommunen och sedan hyr brukarna av dem, och då inkluderar det stöd i livet och boendet. Boende med stöd kan alltså vara på väldigt olika nivåer. Jag brukade förr gå förbi ett boende och där var det ett sådant boende där alla hade ett rum och så fanns det personal dygnet runt. Mycket olikt det vi har.

Jag fick både diagnos, sjukpension och en massa LSS-åtgärder för kanske 12 år sedan och då var det extremt gynnsamt, för det var lätt att få allt då. Det var inget bråk, man ansökte om de åtgärder man ville ha och så fick man alla. Typ. Nuförtiden verkar det mycket svårare att få saker via LSS.

Det finns folk här som har kontaktperson och det funkar bra. Själv har jag ingen eftersom jag inte har just det behovet utan för mig var boendestödet det jag behövde. Det kan ta tid faktiskt lite att förstå vilka av de insatserna man kan få som skulle gynna en. För vi är alla olika, har olika omgivning och olika behov.

Om du får detta via socialen antar jag att du inte får några LSS-åtgärder, vilket för mig är lite mystiskt.