Jag kommer ihåg Rasmus på luffen av Astrid Lindgren. I bokens början kommer ett par till barnhemmet för att välja ut ett barn att ta med hem. Rasmus och hans bäste kompis hoppas få föräldrar men de är luttrade. Alla vill bara ha flickor med lockigt hår. Vilket iaf är en framgång mot förr i tiden, när man tog till sig fosterbarn för att få gratis arbetskraft.

Iaf lät det hemskt att ständigt bli bortvald. Nuförtiden finns inga barnhem. De som adopterar från utlandet får välja grundat på papper och foton. Först när adoptionen är så gott som klar får de träffa barnet.

När jag läste den tyska tidningen Brigitte för många år sedan så fanns det i varje nummer ett uppslag med en bild på ett barn på barnhem. Det stod också barnets namn och en del fakta, t ex om barnet hade något handikapp. Jag tyckte det kändes lite konstigt, men kanske fick de barnen nya föräldrar och skulle inte annars fått det. Kanske par som funderat på adoption men inte kommit till skott gjorde slag i saken när de fick se och läsa om ett verkligt barn.

Men i t ex USA och England finns barnhemmen* kvar. Där finns det "adoptionsfester" där barnen får träffa vuxna som vill adoptera.

TT/UNT skrev:Tänk dig en vanlig lekplats med gungor och klätterborg. Där finns en trollkarl, möjlighet att måla och spela fotboll. Under ett par timmar bjuds ett 30-tal barn i olika åldrar in för att leka. På plats finns lika många vuxna - kanske på väg att bli föräldrar till något av barnen.

I England benämns det "adoption activity days" eller "adoption parties". Barnen lever i fosterhem. De vuxna är potentiella adoptivföräldrar. När dagen är över är det tänkt att de ska ha hittat någon de vill adoptera och gå vidare i processen. Fram till i juli hålls ett 20-tal sådana här tillställningar över hela England.

-Vi gör det när andra sätt att hitta familjer inte fungerat. Det kan vara äldre barn, barn som farit illa eller har olika handikapp. De här aktiviteterna sätter personkemin i centrum, säger Bridget Betts, socialarbetare och är huvudansvarig för förmedlingen.

http://www.unt.se/omvarld/adoptionsfest ... 43990.aspx

Givetvis får förfarandet kritik. Det blir ju en slags marknad. Barnen är 1-10 år gamla. De äldre barnen måste veta vad som pågår. Hur känns det att bli ständigt bortvald? Söta coh charmiga barn får förstås lättare föräldrar än truliga coh fula. Eller helgar ändamålet medlen? 20% av de deltagande barnen adopteras.

"Bridget Betts föstår kritiken, men vill samtidigt lyfta fram historier som den om tvåårie Thomas med ett medfött hjärtfel vilket gjorde att inen ville adoptera honom. Eller för den delen en flicka, 10 år, där man näst intill gett upp hoppe tom att hitta föräldrar."


Ja, det verkliga barnet kan charma de vuxna medan ingen vill ha dem när de läser om dem.


*Dessa barn lever ibland i fosterhem, men tydligen vill inte fosterhemmen adoptera dem, så det blir som ett slags barnhem. Här i Sverige brukar problemet vara att de biologiska föräldrarna inte vill ge tillstånd till adoption, så barnen får leva i åratal i fosterhem.