Intressant artikel i DN. Amerikanska forskare säger sig ha upptäckt vad som sklijer en ADHD-hjärna från en NT-hjärna. Huvudskillnaden tycks vara att belöningssystemet fungerar annorlunda, så att det dels reagerar snabbare och dels belöningen försvinner hur fort man får ett nytt intryck.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fynd-loser-gatan-adhd-1.948284

Klart man är impulsiv när man får interna drugs som belöning!

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fynd ... d-1.948284

Amerikanska forskare kan nu för första gången visa hur hjärnan fungerar hos personer med adhd. Upptäckten kan leda till nya skräddarsydda behandlingar.

Mats:
Jag har kopierat det här inlägget härifrån.

Men va fan, var är tråden? Den här nyheten tycker jag är hur häftig som helst.

Diskuteras eller analyseras den nån annanstans här på forumet? Förklaringsmodellen stämmer jättebra, åtminstone på mig

Det håller nog inte. ADHD är mycket mer än bara en skillnad i belöningssystemet. Fast vissa gillar ju enkla förklaringar utifrån stereotyper.

Forskningen handlar ju som jag förstår det inte enbart om skillnader i belöningssystemet, men om nu så vore fallet, varför skulle det inte hålla, rdos?

rdos skrev:Det håller nog inte. ADHD är mycket mer än bara en skillnad i belöningssystemet. Fast vissa gillar ju enkla förklaringar utifrån stereotyper.

Det är väl inget som säger att det måste vara enbart det. Det intressanta är om de har hittat en systematisk och objektivt mätbar skillnad.

Ja, ett signifikant konfidensintervall eller vad det heter Om det hjälper människor till en högre livskvalitet så är det positivt, anser jag. Hjärnan är komplex, en bit på vägen mot större förståelse är väl bra?

Fel mängd dopamin och andra signalsubstanser är orsak till mycket lidande (Parkinson, depression mm). Sen spelar säkert uppväxt, personlighet, sårbarhet, gener och en hel del annat in. Men om det hjälper folk så gillar jag det absolut.

Fast bara skylla på biologi tror jag inte på. Olika människor behöver olika hjälp och stöd.

På Aktuellt i dag:
om-adhd-i-s ... 12199.html

Läste precis igenom DNs artikel, och kan bara konstatera att det är det vanliga tramset. Kan inte se något genombrott i mera forskning om signalsubstanser.

Det första man måste förstå innan man kan komma till någon som helst insikt i ADHD (eller AS) är att npf är en mängd udda beteendepreferenser. I fallet ADHD så är en av dessa ett annorlunda belöningssystem, men själva preferensen är troligen högre motivationströskel. Högre motivationströskel ger just som bieffekt att man skippar ointressanta stimuli, som studien oxå konstaterar. Vad man dock genomgående missar i så gott som all ADHD-forskning är att hyperfokus bara är en annan sida av "koncentrationssvårigheter" (eller snarare högre motivationströskel).

Vidare finns det mängder av forskning som klargör kasualiteten för nivåer av signalsubstanser. Det är beteende som ger skillnader i signalsubstanser, och inte tvärtom. Så länge man inte begriper detta så kommer man ingenvart.

Att beteendepreferenser skulle kunna "kodas" som genom signalsubstanser är dessutom helt orimligt. Beteendepreferenser är hjärnans "mjukvara". Signalsubstanser är hjärnans "hårdvara". Beteende kodas som olika algoritmer som påverkar hjärnans hårdvara, t.ex. dess struktur, ämnesomsättning och nivåer på signalsubstanser.

För att ta några exempel, så orsakar inte höga nivåer av adrenalin att man blir aggressiv, utan det är hjärnan som tolkar omgivningen som hotfull, och påverkar adrenalinhalten. Liksom den kan påverka puls och andra fysiologiska egenskaper. Serotonin är kopplat till status i vitt skilda arter, så varför inte i människan? Även där är det beteende som ger skillnader i signalsubstanser.

rdos - där fick du till det

Har oxå läst artikeln.
Det låter lite för mycket förenklat.
Hur förklarar dessa fynd den typ av ADHD som bara har brister i uppmärksamheten som kännetecken och där man vet att strukturer i hjärnstammen är inblandade?
Och de svårigheter man har vid ADHD att koppla in prefrontala cortex?
Personligen tror jag inte ADHD - eller något annat npf - kan förklaras med en enda "felfunktion" i hjärnan.
Jag tror det kan vara olika saker vid de olika huvudproblem som finns vid ADHD och det kan också vara en kombination av olika brist/fel/annorlunda funktion i hjärnan.
Artiklar av typ "nu har vi hittat/nu kan vi förklara/gåtan är löst" känner jag alltid stor skepsis för. SÅ enkel är inte människans hjärna .....

Jo, hjärnan är komplex. Många faktorer spelar nog in, datorer går att fatta - evolution och neuronkopplingar är tyngre grejor.

200,000 nervceller i minuten som foster är imponerande.

Osse hittade jag en länk till en kommentar av Gillberg
http://www.filindeblogg.nu/?p=7556

A skrev:Osse hittade jag en länk till en kommentar av Gillberg
http://www.filindeblogg.nu/?p=7556

Intressant. Nu bör det påpekas att artikeln i DN faktiskt inte påstod att det bara handlade om belöningssystemet, utan att man hade noterat skillnader i två delar i hjärnan (vilket ju även Gillberg påpekar).Naturligtvis kan det finnas skillnader även i ytterligare delar som man ännu inte har upptäckt/verifierat. Självklart kan man inte heller utgå från att dessa avvikelser är den enda förklaringen, och det tror jag knappast att forskarna själva menar heller. Sådana tolkningar får stå för medias journalistik. Faktum kvarstår dock att om dessa skillnader kan visas vara systematiska för alla, eller vissa grupper av, personer med ADHD så finns något handfast att gå på såväl för forskning som för diagnosticering.

Vad kausaliteten mellan hjärna och signalsubstanser beträffar så torde den vara dubbelriktad. Hjärnans tolkning av ett knippe stimuli påverkar signalsubstanshalterna enligt det mönster av mönster som just den organismen har förinställt, för livet och just då. Och som kan tänkas vara inställt på olika hög tändning, olika kalibrerat inbördes samspel med mera. Jag antar att det är det sistnämnda sambandet artikeln handlar om.

Artikel + Gillberg får jag läsa vid vändande ork...

Signalsubstanser är inte "förinställda". De regleras av DNA. Visst kan man manipulera med signalsubstanser, men detta har ingen effekt på medfödda beteendepredispositioner (hjärnans medfödda program), utan man måste ta medicinerna hela livet, och risken är stor att de har biverkningar eftersom de inte är selektiva.

Mer ingående resonemang finns här: aspie-quiz- ... tml#289288

Som sagt, fler faktorer än DNA och medicinering spelar in. I övrigt ser jag ingen motsättning mot något jag skrev.

rdos skrev:Läste precis igenom DNs artikel, och kan bara konstatera att det är det vanliga tramset. Kan inte se något genombrott i mera forskning om signalsubstanser.

Det första man måste förstå innan man kan komma till någon som helst insikt i ADHD (eller AS) är att npf är en mängd udda beteendepreferenser. I fallet ADHD så är en av dessa ett annorlunda belöningssystem, men själva preferensen är troligen högre motivationströskel. Högre motivationströskel ger just som bieffekt att man skippar ointressanta stimuli, som studien oxå konstaterar. Vad man dock genomgående missar i så gott som all ADHD-forskning är att hyperfokus bara är en annan sida av "koncentrationssvårigheter" (eller snarare högre motivationströskel).

Vidare finns det mängder av forskning som klargör kasualiteten för nivåer av signalsubstanser. Det är beteende som ger skillnader i signalsubstanser, och inte tvärtom. Så länge man inte begriper detta så kommer man ingenvart.

Att beteendepreferenser skulle kunna "kodas" som genom signalsubstanser är dessutom helt orimligt. Beteendepreferenser är hjärnans "mjukvara". Signalsubstanser är hjärnans "hårdvara". Beteende kodas som olika algoritmer som påverkar hjärnans hårdvara, t.ex. dess struktur, ämnesomsättning och nivåer på signalsubstanser.

För att ta några exempel, så orsakar inte höga nivåer av adrenalin att man blir aggressiv, utan det är hjärnan som tolkar omgivningen som hotfull, och påverkar adrenalinhalten. Liksom den kan påverka puls och andra fysiologiska egenskaper. Serotonin är kopplat till status i vitt skilda arter, så varför inte i människan? Även där är det beteende som ger skillnader i signalsubstanser.

Mycket väl beskrivet! För en gångs skull är vi helt överens (med reservation för att jag inte vet nåt om det där med serotoninet).

A skrev:Har oxå läst artikeln.
Det låter lite för mycket förenklat.
Hur förklarar dessa fynd den typ av ADHD som bara har brister i uppmärksamheten som kännetecken och där man vet att strukturer i hjärnstammen är inblandade?

Journalisterna i på DN är knappast medicinskt utbildade, de har nog bara översatt någon amerikansk artikel som i sin tur är en förenkling av originalartikeln. Abstractet finns här men resten av originalartikeln är tyvärr inte gratis (det är nog möjligt att något universitetsbibliotek har gratis tillgång till sidan): http://jama.ama-assn.org/cgi/content/sh ... /1084?home

rdos skrev:Det är beteende som ger skillnader i signalsubstanser, och inte tvärtom. Så länge man inte begriper detta så kommer man ingenvart.

Att beteendepreferenser skulle kunna "kodas" som genom signalsubstanser är dessutom helt orimligt. Beteendepreferenser är hjärnans "mjukvara". Signalsubstanser är hjärnans "hårdvara". Beteende kodas som olika algoritmer som påverkar hjärnans hårdvara, t.ex. dess struktur, ämnesomsättning och nivåer på signalsubstanser.
...
Serotonin är kopplat till status i vitt skilda arter, så varför inte i människan? Även där är det beteende som ger skillnader i signalsubstanser.

Ja, ur ett biologiskt perspektiv håller jag med dig. Men det sättet att resonera är ohållbart inom vården. Kommer det en deprimerad patient så kan inte läkaren säga: "Serotonin anger vilken social status man har. Du är mobbad så det är naturligt att du har lågt serotonin och är deprimerad. Försök göra dig populärare så blir du glad."

Sjukvården är väldigt pressad att behandla psykiska symptom som om de berodde på primära rubbningar i signalsubstanserna och inte som om de vore naturliga reaktioner på en ohälsosam omgivning. Pressad inte bara från läkemedelsbolagen utan även från patienter som hellre vill ha ett piller än fundera över vad som felas i deras liv.

tveskägg skrev:Journalisterna i på DN är knappast medicinskt utbildade, de har nog bara översatt någon amerikansk artikel som i sin tur är en förenkling av originalartikeln. Abstractet finns här men resten av originalartikeln är tyvärr inte gratis (det är nog möjligt att något universitetsbibliotek har gratis tillgång till sidan): http://jama.ama-assn.org/cgi/content/sh ... /1084?home

De resultaten ger ju inte direkt något stöd för att man kan diagnosticera ADHD genom dessa skillnader som Kvasir hoppas. Snarare är ju skillnaderna minimala.

tveskägg skrev:Ja, ur ett biologiskt perspektiv håller jag med dig. Men det sättet att resonera är ohållbart inom vården. Kommer det en deprimerad patient så kan inte läkaren säga: "Serotonin anger vilken social status man har. Du är mobbad så det är naturligt att du har lågt serotonin och är deprimerad. Försök göra dig populärare så blir du glad."

Jo, det förstår nog jag oxå. Fast jag ser nog en viss skillnad mellan depression (som är socialt betingad) och ADHD. En depression kan man ju häva och sedan sätta ut medicinerna. Det kan man inte med ADHD, utan så fort man slutar med medicinen så återställer kroppen de naturliga nivåerna av dopamin. ADHD är inte heller socialt betingad, även om en hel del av följdproblemen är det. Jag kan acceptera att man behandlar följdproblemen, men inte att man försöker ändra på en person med mediciner bara för att samhället blivit för dåligt anpassat. Detta leder inte till något bättre, utan att samhället blir ännu sämre anpassat eftersom problemet "lösts" genom att sätta folk med ADHD på CS.

tveskägg skrev:Sjukvården är väldigt pressad att behandla psykiska symptom som om de berodde på primära rubbningar i signalsubstanserna och inte som om de vore naturliga reaktioner på en ohälsosam omgivning. Pressad inte bara från läkemedelsbolagen utan även från patienter som hellre vill ha ett piller än fundera över vad som felas i deras liv.

Dags att ändra på detta!

rdos skrev:

tveskägg skrev:Journalisterna i på DN är knappast medicinskt utbildade, de har nog bara översatt någon amerikansk artikel som i sin tur är en förenkling av originalartikeln. Abstractet finns här men resten av originalartikeln är tyvärr inte gratis (det är nog möjligt att något universitetsbibliotek har gratis tillgång till sidan): http://jama.ama-assn.org/cgi/content/sh ... /1084?home

De resultaten ger ju inte direkt något stöd för att man kan diagnosticera ADHD genom dessa skillnader som Kvasir hoppas. Snarare är ju skillnaderna minimala.

Var har jag sagt att jag hoppas? Jag sade att det vore en möjlighet. Förutsättningen är givetvis att det finns så starka korrelationer med de vanliga diagnosmetoderna att metoden är användbar. Har du läst originalartikeln så du vet att så inte är fallet eftersom du uttalar dig om saken? Jag har inte läst mera än just vad som skrevs i DN, och är naturligtvis fullt medveten om att en sådan artikel brukar ha många brister. Något man förmodligen kan säga ganska säkert utifrån den artikeln är att det statistiska underlaget verkar vara alldeles för litet ännu för några säkra slutsatser.

rdos skrev:Jag kan acceptera att man behandlar följdproblemen, men inte att man försöker ändra på en person med mediciner bara för att samhället blivit för dåligt anpassat. Detta leder inte till något bättre, utan att samhället blir ännu sämre anpassat eftersom problemet "lösts" genom att sätta folk med ADHD på CS.

Problemet är att du fortfarande har en så elitistisk syn på NPF att du inte förstår hur fruktansvärt dåligt många mår och fungerar, och att en del av dessa problem knappt ens har med anpassning till samhället att göra. Samhället spelar ofta in, i större eller mindre omfattning, men ofta inte enbart. Jag tror tyvärr att många skulla ha svårt att passa in ens i stenåldessamhället. Misstolka mig nu inte som att jag förespråkar någon slags "bot" mot olika NPF, utan bara att man faktiskt kan behöva medicinera bort vissa NPF-drag i den mån det går. Om man t.ex. inte orkar med barn och andra människor, dör inte släktet ut då?

Det de berättade i aktuelltinslaget dick mig att fundera "detta stämmer med min tanke om extremt intressestyrd hjärna, kan det vara ADHD jag har istället".
Fast jag gillar nog att vara asperger-person mer på något sätt.