Börje Frylmark skrev:

Tingeling skrev:Deras exekutiva svårigheter påminner i stort om mycket vid AS men de verkar inte må lika dåligt av oreda t.ex. De verkar mer flexibla pånågot vis och verkar inte alls ha detta behov av "sameness" som jag tycker är sååå typiskt vid just AS

Vet inte om jag håller med här, för trots mitt enorma behov av ordning så är det kaos omkring mig, såväl i köket som i skallen, och det trivs jag definitivt INTE med.

Vad vet jag, men läkaren som utredde mig svarade på min kommentar om att jag varit pedant som liten och nu var riktigt bohemisk var att det är samma mynt, bara olika sidor. Enligt min läkare handlade det om kontrollbehov hos mig. I en ideal värld så har jag ordning både på skallen och köket. Men å andra sidan mådde jag även dåligt av pedanteriet för att det alltid finns ngnting eller ngn som rubbar ens perfekta cirklar...

rdos skrev:

Tingeling skrev:Vad är AS och vad är ADHD och hur ser det ut avseende eventuella skillnader. Hur gör man för att särskilja de bägge? Är det en skillnad avseende ToM, exekutiva funktioner, perceptionsstörningar, socialt samspel m.m.

Jag tror att allt det är mer eller mindre oberoende drag som kan finnas i både AS och ADHD. Vilken diagnos man lägger in dem i är en ren definitionsfråga.

Besserwisserns kommentarhörna här just nu hehee But here it comes, hjärnan är komplex, de NPF diagnoser som finns idag är bara människans försök att kartlägga hjärnan. Bättre kommer det att bli.

Intressanta frågor du tar upp här btw Tingeling.

Jag gillar mina autistiska drag mer än mina adhd fjanterier. Men att jag är snabbare än de flesta i tanke och handling är inte helt fel. Att snabbheten i tanke inte märks så mycket om ngn nu slogs av den tanken hehee beror det på att jag tänker på alla tänkbara aspekter i ämnet samtidigt, analyserar och ifrågasätter under samma tid som personen jag nu kan tänkas jämföra mig med har tänkt typ en mening. Ni förstår säkert:)

Annars tänk er ett grupparbete, när jag redan tänkt klart och sett alla eller många tänkbara svar och lösningar så sitter resten av gruppen och tragglar med första bokstaven... som det verkar ivarjefall.

Ja men om jag vill ha svar NU då för att komma vidare i mina tankar?
Rätt irriterande att fastna på en sak i flera år.

Alltså jag VET rent diagnostiskt hur man gör. Det är bara det att just denna frågan får jag aldrig något svar som jag fullt ut kan köpa. Det är extremt ansträngandefaktiskt och efter flera år nu där jag fortfarande inte kommer vidare söker jag nu en lösning. Jag bygger mitt eget pussel så att säga. Bitarna passar inte...

Tingeling skrev:Kan någon förklara skillnaden för mig i mentaliseringssvårigheter vid AS respektive ADHD och framförallt skulle jag vilja veta hur man kan SE den skillnaden vid t.ex en utredning. Där har jag fastnat nu i några år....

Kan du förklara (med exempel) vad dessa mentaliseringssvårigheter består av vid AS respektive ADHD?

OK jag tar ett fiktivt exempel:

Jag har sociala svårigheter. Jag förstår inte vad som sker i alla sociala situationer. T.ex. så är Lisa väääldigt trevlig mot mig på jobbet och säger bara snälla saker. Efter två år inser jag att hon bara är snäll för hon får låna pengar av mig. Hon gillar mig inte ens.

Vad beror det på att jag under två år inte förstått detta?

1-

Jag får svårigheter att hänga med i saker/samtal/sociala situationer för det går för fort i hjärnan och jag är dessutom så perceptionstörd (ADHD) och detta gör att jag inte tänker steget vidare och förstår hennes intentioner

2-

Jag har svårigheter att tänka i flera steg (primär svårighet) och se att Lisa har andra intentioner med vad hon säger. Dessutom bokstavstolkar jag henne. (AS)

Hur vet man vad som är vad. Hur kan man veta det när man sätter en diagnos? Hur kan man se skillnaden? Hur kan man vara säker på det man sett som diagnosticerande läkare.

Jag bara undrar...

Tror inte att man kan skilja på detta mellan de olika diagnoserna, Troligen handlar det mer om en helhetsbild för att ställa rätt diagnos. Exemplen ovan av problemetik/svårigheter finns nog hos både AS och ADHD.

Tingeling skrev:1-

Jag får svårigheter att hänga med i saker/samtal/sociala situationer för det går för fort i hjärnan och jag är dessutom så perceptionstörd (ADHD) och detta gör att jag inte tänker steget vidare och förstår hennes intentioner

Läste nånstans att har man ADHD-hjärna så tänker man säkert fort (snabba associationer t ex) men rent resultatmässigt eller vad man ska säga är man ändå långsam och ineffektiv. Man s.a.s tänker både snabbt och långsamt på samma gång. Och då liknar man lite en seg AS:are som uppfattas som seg pga allting måste gå genom huvudet. Dessutom kan en AS:are inte automatisera kunskaper lika bra som NT så allting måste gå genom huvudet varje gång, hela tiden.

Själv blir jag ofta knäpp tyst de första ögonblicken när folk sagt saker till mig. Hur är det för er?

Är det en person som känner till min seghet så är det ok, då "får" jag tiden att ta in, processa, hämta mina känslor, bearbeta känslorna, lägga känslorna till tankarna, processa tankarna, formulera ett svar. You get the idea. Ibland blir jag stressad trots att personen känner mig och då slänger jag ur mig något mindre genomtänkt och uppfattas som knepig eller ologisk vilket gör den andra personen förvirrad eller arg.

Är det en person som inte känner mig är det ännu svårare för då "måste" jag spela normal. Så även i det fallet blir det ofta ogenomtänkt och knasigt.

Det är inte normalt att vara "seg". I nutidens uppskruvade och superstressade samhälle ska man lägga till. I ett framtida mer eftertänksamt samhälle blir det istället ett tillgång. Då kommer inte AS och ADHD att betraktas som handikapp eller störningar utan som personlighetstyper.

Oj vad jag längtar dit.

Bra tråd förresten Tingeling.

EDIT: tänkte på en sak. Om någon AS:are läser vad jag skrev och tänker "men jag har AS och jag är inte seg!?!?". Jaa. Då kanske det finns en ADHD faktor med i bilden.

Tingeling skrev:2-

Jag har svårigheter att tänka i flera steg (primär svårighet) och se att Lisa har andra intentioner med vad hon säger. Dessutom bokstavstolkar jag henne. (AS)

Känner igen. Inte minst det där med bokstavstolkning. Dessutom tillkommer röstläget, volymen, tonen, kroppsspråket, distansen personen håller, hur aggressiv och "fysisk" h*n är. Dessutom måste jag forumlera "kontrollfrågor" eftersom folk ofta uttrycker sig oklart och vårdslöst när de är stressade. Allt det där måste jag tolka. Hela tiden. Och då blir jag seg. Och det går det som jag skrev ovan.

Blev detta OT??

/Barracuber

mondo beyondo skrev:Jag gillar mina autistiska drag mer än mina adhd fjanterier. Men att jag är snabbare än de flesta i tanke och handling är inte helt fel. Att snabbheten i tanke inte märks så mycket om ngn nu slogs av den tanken hehee beror det på att jag tänker på alla tänkbara aspekter i ämnet samtidigt, analyserar och ifrågasätter under samma tid som personen jag nu kan tänkas jämföra mig med har tänkt typ en mening. Ni förstår säkert:)

Annars tänk er ett grupparbete, när jag redan tänkt klart och sett alla eller många tänkbara svar och lösningar så sitter resten av gruppen och tragglar med första bokstaven... som det verkar ivarjefall.

Jag tror att jag känner igen mig i detta.
Jag har vissa hyperaktivitetsdrag, vet ej hur mycket.
Men som utredningen sade: "processar information mycket snabbt".
Ibland är jag så snabb att folk inte kan fatta att jag har tänkt.

Men också som du skriver, jag kan analysera vissa saker på fler sätt än andra, och verkar då långsam. Och om jag ska bestämma något, så kan jag fastna i att hitta den optimala lösningen. Det är mest när jag vet vad jag vill eller frågan inte kan ses ur "tusen" olika vinklar, som det syns att det går fort.

Jag fick bara diagnos AS, utreddes för AS och AD/HD

Tingeling:

Det finns en del som menar att AD/HD och AS är oförenligt.
Men många av de saker som verkar vara motsatser, är i själva verket olika sidor av samma mynt. Svårigheten kan vara densamma, men olika personer med olika personlighetsdrag, kan lösa svårigheten på motsatta sätt (t.ex. stänga av resp. bli hyperjobbig, vid överösning av intryck).

Stereotypen av aspergare skiljer sig en hel del från stereotypen av AD/HD:are, och en del med AD/HD verkar inte ha några sociala problem mer än vad impulsivitet och uppmärksamhetsstörning kan ge.

Troligtvis är det mycket överlappande tillstånd.
Jag har också grubblat i flera år efter att jag fick min diagnos.
Jag grubblar fortfarande förresten.

Kanske är det så att AD/HD + AS (som diagnos vid diagnossättande) kan skiljas genom vari man har sina huvudsvårigheter?
På samma sätt som sjukdomen fibromyalgi skiljer från kroniskt trötthetssyndrom genom att fibromyalgi har tonvikt på smärta och det andra på utmattningsbarhet. Båda sjukdomarna har stora likheter, och en del får en av diagnoserna, andra båda. (Ursäkta jämförelse med sjukdom, hoppas att budskapet gick fram i alla fall.)

Själv ser jag ingen direkt motsättning eller något konstigt i att ha AS och AD/HD samtidigt (och ha till synes motsatta problem samtidigt).
Inte konstigare än att autister som behöver ha rutiner, ändå har svårt att skapa dem. De behöver ju rutinerna eftersom de har svårt att göra det automatiskt.

Tingeling:
Låter som om du inte klarar av att avläsa hennes ickeverbala kommunikation. Det leder i sin tur till att du dels bokstavstolkar henne och dels inte förstår att hon bara utnyttjar dig.

MsTibbs skrev:Om jag skall vara fördomsfull om mig själv:

ADHD är social, pratglad, driftig, färgglad, gnistrande/karismatisk, framåt och gör mig snurrig i huvudet även när jag sitter hemma på kammaren. Hon ger mig kreativitet och vilja att uppnå men lyckas sällan få i hamn saker; projekten kanske inte är helt rimliga alltid, som att jag tex tänkte bli statsminister, bästa grävjournalisten i Sverige och duktig förhörsledare sen deppar jag ihop och allt falleras igen som vanligt...

Asperger lider jag inte det minsta av när jag är ensam, men hon ger mig problem socialt och gör mig introvert bland mycket folk. AS gör att jag lätt läser och lär mig mycket och snabbt, nyfikenhet, men den begränsar mig också till ett ämne, så jag har svårt att få en bredd på det jag läser. Jag nördar ner i ett enda ämne. Två år sen läste jag bara om AS (i viss liten mån ADHD) Asperger och senaste året har jag totalt grävt ner mig i allt vad psykiatri heter. Beroende på vad som händer blir det så, på polisförberedande läste jag bara om polis/rättsväsende/kriminologi, på konstskolan läste jag bara om konst och mac-datorer som redskap, på samhällslinjen läste jag bara om politik/historia osv...

Jag har nog både AS och ADHD också...

Jag hyser misstanken att i det absoluta gränslandet mellan AS och ADHD är det verkligen bara en smaksak om man får den ena, den andra eller bägge diagnoserna. Varje psykolog man frågar kommer ha relativt klara uppfattningar om vad de tycker indikerar det ena eller det andra, men det beror mest på deras erfarenheter och stereotypa uppfattningar. Det är endast i extremlägena man kan tala om verkliga skillnader. Av den anledningen är det relevant att tala om vad som är "typiskt AS" och "typiskt ADHD", men i den enskilda personen som ligger mittemellan, försvinner alla klara gränser ett sådant synsätt skulle kunna antyda.

Jag tycker också att det av det skälet blir helt missvisande att tala om vilka av ens drag som är "AS" och vilka som är "ADHD". Ur diagnossynpunkt beskriver man alla sina drag och reder sedan ut huruvida dessa är tillräckliga för den ena eller andra diagnosen. Att dela upp dragen på de olika diagnoserna kan dock knappast ge någon ytterligare information utan är på sin höjd ett högst personligt sätt att försöka beskriva sig själv. Att göra detta skulle endast vara möjligt om det verkligen fanns en specifik neurologisk bakgrund till Asperger samt en specifik neurologisk bakgrund till ADHD vilka kunde blanda sig i större eller mindre utsträckning. Då jag tvivlar att detta verkligen beskriver verkligen kan jag inte se annat än att en "uppdelning" blir en ganska meningslös pappersexercis.

Jag har blivit diagnostiserad med både Asperger och ADHD, jag är inte som MsTibbs förutom att jag lär mig snabbt och mycket. Kan anses hyperaktiv när jag lever mig in i musikens värld, det är omöjligt att stänga av rytmen inom mig, det är som min kropp har en inbyggd metronome. Möjligtvis anses jag färgglad i mitt tänkande.

Jag hatar oröra och när någon flyttar på saker, det kan vara att någon flyttar på en matta till att någon ställer mjölken på fel sida. Mitt huvudintresse har alltid varit samma. Jag är extremt envis och kan lida om det är av principiella skäl. Har jag lärt mig någonting lär jag mig det ofta för alltid och jag lär mig mer än ofta av mina misstag, gör troligtvis aldrig om misstagen i hela mitt liv, förmodligen för att jag reflekterar så mycket över mitt förflutna för att aldrig återupprepa misstag och för att se vad som gick fel. Psykologen skrev att jag hade svårt med planering, vilket jag inte har. Jag planerar jämt saker och har alltid gjort det, men när en sak från min planering rasar så rasar allt därefter. Det är väl egentligen där hon menar att jag har svårigheter när det gäller exekutiva funktioner. Jag håller med, just den typen av förändring har jag svårt att ta emot och det är för det mesta p g a att andra har bestämt och gjort om mitt schema. Tror ni det kommer att ske igen? Nej. Jag tackar nej till LSS och förmodligen till "god man" även om det var psykologens rekommendation, jag måste bevisa hur fel hon hade. Att umgås med impulsiva människor kan alltså bli helt förödande, mina två närmaste vänner är väldigt impulsiva och frågar mig typ saker 20 minuter innan något skall göras. Jag frågar flera dagar före.

Det är snart ett år sen jag gjorde min utredning. Under ett års tid har jag nått mycket stor framgång inom väldigt många ämnen, jag skulle vilja tro att det har med Asperger och Aspergerforum att göra. I hela mitt liv har jag hängt med slödrivare och slappisar. Endast om jag umgås med och/eller vistas bland intellektuella människor tror jag min sanna potential sakta men säkert kommer fram, vilket den delvis redan börjat göra. Och för det är jag er evigt tacksam. Jag uppskattar att jag fortfarande har en liten plats här ändå, även om den ofta försvinner bort i massorna.

Det finns mycket psykologer skriver som inte stämmer, som en helhet kanske det stämmer men vissa detaljer är helt fel och det gör mig råförbannad. När jag talade med psykologen så ville jag lägga till lite när hon förklarade, då avbröt hon mig gång på gång genom att höja rösten. Förmodligen för att hon fick för sig att det var ADHD-avbrott när hon i själva verket uppfattade en del fel, det var förolämpande och gjorde mig riktigt irriterad. Jag avskyr när de beter sig som att jag inte hänger med i vad dem säger. Den frågan de bör ställa sig själv är: "Hur mycket av det jag säger bryr sig den här mannen om?". Kommer ta upp det när jag fått en tid på vuxenhabiliteringen. Ursäkta för eventuell OT.

(Jag har nu gått runt och funderat på om jag skall posta det här eller inte. Brukar inte skriva speciellt långa inlägg längre, eller jo, det gör jag ju fast jag raderar dem, men inte den här gången.)

En sak som skulle kunna utgöra en tydlig skillnad mellan AS och ADHD är habituering. Det är inget jag har belägg för, och inget jag med bestämdhet hävdar. Men jag har funderat mycket på det sedan jag kom i kontakt med begreppet första gången.

AS och ADHD skulle då kunna utgöra varsitt ändläge på en skala, där människor med AS habituerar i endast mycket liten omfattning och därför tar in "för mycket" av omgivningen, bestående över tiden. Människor med ADHD i sin tur skulle kunna habituera alltför mycket och alltför snabt, så att det krävs förändring eller mycket aktivt fokus för att uppräthålla intag av aktuellt stimuli.

Om idén är hållbar skulle detta innebära att AS och ADHD är oförenliga. Detta hävdar jag naturligtvis inte, jag är inte kompetent att yttra mig om sådant. Men jag skulle gärna vilja höra tankar om detta. Särskillt från människor med båda diagnoserna.

http://en.wikipedia.org/wiki/Habituation

Och heja earlydayminer för att du tog mod till dig och tryckte på skicka-knappen!

pH skrev:En sak som skulle kunna utgöra en tydlig skillnad mellan AS och ADHD är habituering. Det är inget jag har belägg för, och inget jag med bestämdhet hävdar. Men jag har funderat mycket på det sedan jag kom i kontakt med begreppet första gången.

AS och ADHD skulle då kunna utgöra varsitt ändläge på en skala, där människor med AS habituerar i endast mycket liten omfattning och därför tar in "för mycket" av omgivningen, bestående över tiden. Människor med ADHD i sin tur skulle kunna habituera alltför mycket och alltför snabt, så att det krävs förändring eller mycket aktivt fokus för att uppräthålla intag av aktuellt stimuli.

Om idén är hållbar skulle detta innebära att AS och ADHD är oförenliga. Detta hävdar jag naturligtvis inte, jag är inte kompetent att yttra mig om sådant. Men jag skulle gärna vilja höra tankar om detta. Särskillt från människor med båda diagnoserna.

http://en.wikipedia.org/wiki/Habituation

Och heja earlydayminer för att du tog mod till dig och tryckte på skicka-knappen!

Detta är inget jag har funderat på, men jag kommenterar lite i alla fall.
Jag har hört och läst flera AD/HD-are som beskriver att de tar in "för mycket" av omgivningen.

Med vad jag vet hittills, så verkar det inte sannolikt att AS och AD/HD är varsitt ändläge av det du beskriver.

Min uppfattning är att det verkar som det finns ren AD/HD och ren AS, men att de ofta existerar ihop (så de är kopplade på något sätt).

Om man skulle säga att det beror på något så enkelt som enbart signalsubstanser (OBS bara exempel) så skulle det kunna beskrivas som att AS är obalans i ett par signalsubstanser, medan AD/HD är obalans i ett annat par. Men som sagt, detta är bara ett illustrerande påhittat exempel.

Det kan vara så att grundproblemet till AD/HD och AS skulle kunna vara samma, men att resten av personens personlighetsdrag avgör vad "vi andra" kommer att se för en person, och vilka exakta styrkor och svagheter personen själv känner av.

Bara en liten kommentar till den här meningen BD - "Jag har hört och läst flera AD/HD-are som beskriver att de tar in "för mycket" av omgivningen."

ADHD'are kan inte prioritera information, allt som kommer in i form av intryck är lika viktigt. Självklart kan det då kännas som man tar in för mycket. I mitt fall märker omgivningen av det genom att jag ser och uppmärksammar sådant som de inte gör, men sedan kan jag oxå missa det som är det uppenbara för övriga. Som jag då missat för jag var så upptagen av alla andra intryck runtomkring, då jag inte lyckades prioritera bara det viktigaste.

Tänkte oxå att om snabbhet i huvudet (fattar snabbt) var fördelen med adhd så är noggrannheten, ärligheten, uppriktigheten och alla de andra bra egenskaperna jag inte kan komma på just nu hehee min styrka inom autismspektrat.

Ngn hade en teori om att det var utredarnas erfarenheter som bestämde vilken diagnos som dominerar hos de med både AS och ADHD. Det kan oxå vara så att de symtom som ger mest problem kan vara det som utredarna fäster sig vid hos personen de utreder. I varjefall så upplever jag större problem med min adhd än det autistiska i mig och fick diagnosen kraftig adhd med autistiska drag. Men när jag läser här på AS forumet och på Attentions forum så känner jag igen mig mycket mer i det som är Asperger syndrom än det som kännetecknar Adeehåådare. I bästa fall får man det bästa ur diagnoserna och blir då extremt duktig på det som diagnosen ger en styrka inom och i sämsta fall får man bara de sämsta egenskaperna inom diagnoserna och blir mer eller mindre funktionshindrad?

Jag har bägge diagnoserna. Jag har genom åren hört allt från att jag inte är det minsta autstisk till att jag är det mest högfungerande autistiska en forskare mött...*hehe*....och allt mellan. Uttalat av både svenska experter och stora, internationellt kända forskare.

Det svänger sa katten och ju fler man frågar desto fler variationer på svaren får jag. Då talat jag ändå om erkänt duktiga forskare inom området....

Lite spännande detta...vad olika även de tycker...

Just därför blir denna tråden extra intressant....

Tingeling skrev:Några provokativa påståenden från mig personligen.

Har personer med ADHD (enbart ADHD) inte en rätt överlägsen mentaliseringsförmåga jämfört med AS.
En sådan där reflektion jag gjort genom åren bara genom erfarenheten
av att träffa många med diagnos.

De är betydligt mer impulsiva är personer med AS.

Deras exekutiva svårigheter påminner i stort om mycket vid AS men de verkar inte må lika dåligt av oreda t.ex. De verkar mer flexibla pånågot vis och verkar inte alls ha detta behov av "sameness" som jag tycker är sååå typiskt vid just AS

Några saker som torde ge upphov till diskussion iallafall.

Jag har AS/ADHD, min son har AS , det är absolut ingen skillnad på vår röra, mer att jag tycker han borde hålla bättre ordning, men inser även att NT är som tonåringar ganska röriga. Slänger skittvätten BREVID korgen istället för i t ex :/
Däremot är jag otroligt organiserad och planerande, strukturerad och rutinbunden på jobbet.. när jag kommer hem är jag tömd på energi och orkar knappt laga mat..

earlydayminer skrev:(Jag har nu gått runt och funderat på om jag skall posta det här eller inte. Brukar inte skriva speciellt långa inlägg längre, eller jo, det gör jag ju fast jag raderar dem, men inte den här gången.)

Bra att du posta för det är intressant att läsa nu när jag gör min utredning.

Tingeling skrev:Jag har genom åren hört allt från att jag inte är det minsta autstisk till att jag är det mest högfungerande autistiska en forskare mött...

"Högfungerande autist" innebär "inte så kraftigt autistisk"... Grammatiskt felaktigt, då det inte är autismen som är högfungerande, utan personen...

Bror Duktig skrev:
Om man skulle säga att det beror på något så enkelt som enbart signalsubstanser (OBS bara exempel) så skulle det kunna beskrivas som att AS är obalans i ett par signalsubstanser, medan AD/HD är obalans i ett annat par. Men som sagt, detta är bara ett illustrerande påhittat exempel.

Är detta verkligen sant? Såvitt jag förstår så är det i första hand noradrenalin och dopamin som blir påverkade vid bägge tillständen, om än inte nödvändigtvis i samma utsträckning.

Eller menar du att detta är ett hypotetiskt exempel av något slag?

Peter skrev:

Bror Duktig skrev:
Om man skulle säga att det beror på något så enkelt som enbart signalsubstanser (OBS bara exempel) så skulle det kunna beskrivas som att AS är obalans i ett par signalsubstanser, medan AD/HD är obalans i ett annat par. Men som sagt, detta är bara ett illustrerande påhittat exempel.

Är detta verkligen sant? Såvitt jag förstår så är det i första hand noradrenalin och dopamin som blir påverkade vid bägge tillständen, om än inte nödvändigtvis i samma utsträckning.

Eller menar du att detta är ett hypotetiskt exempel av något slag?

Läs det jag fetmarkerade

Intressant tråd, även om min hjärna inte fungerar så bra för tillfället, så informationen går väl inte in så bra... AS-biten tycker jag att jag har relativt bra koll på nu, och den stämmer klockrent. Enligt utlåtandet har jag AS "av svår grad", men trots det så klarar jag mycket som många AS-are inte "anses" bruka kunna klara... Men jag är nog den mest extrema när det gäller att ta allting bokstavligt, och haka upp mig på detaljer så jag inte ens klarar av att utföra de enklaste arbetsuppgifter... (Svåra kan däremot gå bra... )

ADHD-biten blir jag inte klok på... Men sista tiden har jag läst på lite mer, och känt igen mig i mycket, så jag har nog ADHD också... (Jag har ju den diagnosen också.) Snabb i huvudet så ingen hänger med, men jag kan hinna tänka igenom saken ordentligt, innan jag fattar ett stort beslut - efter 2 minuter...

Men jag är inte så där kaotiskt som man förknippar med ADHD. Jag har det rent och välstädat hemma, har ordning på grejerna. Tycker att jag fixar allt det praktiska betydligt bättre än om personalen på boendet ska fixa nånting åt mig. *suck* då blir det ingenting gjort... "Själv är bäste dräng..."

mondo beyondo skrev: i sämsta fall får man bara de sämsta egenskaperna inom diagnoserna och blir mer eller mindre funktionshindrad?

Jag tycker jag tillhör denna kategori, trots att jag har full koll på ekonomi, papper som ska skickas in till olika myndigheter, osv... Trots att jag verkar så "normal"...

Äh, nu tycker jag bara att jag svamlar en massa, men jag vill också vara med och skriva, även om hjärnan för tillfället har lagt av... (Och jag orkar inte ägna 2 timmar åt att skriva ett relativt kort inlägg, bara för att få varenda detalj exakt rätt, och som jag tänkt mig, och få fram exakt vad jag menar så tydligt och "mitt i prick" som möjligt... som jag kunde göra när jag åt ADHD-medicin...)