Moderator:

Tråden Ny upplaga av ADHD Comorbidities av Thomas Brown ute spårade ur och gick OT. Jag har försökt dela tråden så korrekt som möjligt och diskussionen fortsätter nu i olika trådar.

rdos skrev:

Aspkvinna skrev:Nyfiken, HAR någon läst för jag vill veta lite om man nämner PTSD?

Att PTSD är korrelerad med ADHD lär vara i det närmaste självklart. Se här t.ex. http://www.addresources.org/article_adhd_expand_clark.php

Citat:
"PTSD and ADHD are often concurrent. "

Artikeln nämner även Tourette, OCD, Bipolär och Panic Disorder.

Tack, ska läsa när hjärnan är mer mottaglig för så mycket text på engelska, kanske imorgon bitti.

Gunilla Brattberg har gjort en svensk studie på korrelationen mellan ADHD och PTSD.

Att ADHD finns med samtidig AS är ju rätt välkänt vid det här laget men det vore intressant och höra vilka siffror Brown kommit fram till. Jag har sett de mest varierande på den samsjukligheten nämligen. AS med samtidig ADHD (omvänt förhållande) är ju också intressant i sammanhanget.

Tingeling skrev:Gunilla Brattberg har gjort en svensk studie på korrelationen mellan ADHD och PTSD.

Att ADHD finns med samtidig AS är ju rätt välkänt vid det här laget men det vore intressant och höra vilka siffror Brown kommit fram till. Jag har sett de mest varierande på den samsjukligheten nämligen. AS med samtidig ADHD (omvänt förhållande) är ju också intressant i sammanhanget.

Frågan i grunden är hur skiljer man ut AS, adhd och ptsd i samma person? Och om detta fanns med i boken som rekomenderas?

Aspkvinna skrev:Frågan i grunden är hur skiljer man ut AS, adhd och ptsd i samma person? Och om detta fanns med i boken som rekomenderas?

Att skilja ut PTSD borde inte vara så svårt, eftersom det ju är ett förvärvat problem och inte medfött. Att skilja ADHD från AS lär ju vara avsevärt svårare eftersom båda är medfödda och har stora överlappningar i symptom.

rdos skrev:

Aspkvinna skrev:Frågan i grunden är hur skiljer man ut AS, adhd och ptsd i samma person? Och om detta fanns med i boken som rekomenderas?

Att skilja ut PTSD borde inte vara så svårt, eftersom det ju är ett förvärvat problem och inte medfött. Att skilja ADHD från AS lär ju vara avsevärt svårare eftersom båda är medfödda och har stora överlappningar i symptom.

Det beror ju på när traumat var.

Aspkvinna skrev:Det beror ju på när traumat var.

Iofs, men hade diagnosen AS satts mindre på miljömässiga problem och mer på medfödda beteendeavvikelser, så skulle det oxå varit mycket lättare att skilja AST ifrån PTSD. De medfödda problemen har ju inget med PTSD att göra, utan PTSD uppkommer ju i samspelet med omgivningen.

Citat:
"The central problem of persons with ADD is that they are not able to activate and sustain these functions, which they sometimes perform quite well, in many situations when it is necessary or desirable to do so. For
example, an individual may be able to “hyperfocus” and sustain intense attention for several hours while playing a sport or using a computer, yet he or she may be unable to sustain attention for more than a few minutes at a time when reading or when sitting in a class or a meeting. The functions—paying attention, organizing, recalling, and so forth—are ntact; they are simply not responsive to higher-order processing. That is, the individual is not able readily to activate, deploy, and utilize these functions as needed. They are not readily turned off or on when needed;
they are not responsive to “willpower.” Executive function is simply a name for those higherorder systems of the brain that activate, integrate, coordinate, and modulate a variety of other cognitive functions."

Det finns ett engelskt (och svenskt) ord för detta. Det kallas för motivation. Tänk att man inom professionella kretsar ännu inte insett att den primära "dysfunktionen" i detta sammanhang kallas för högre motivationströskel. Ofattbart.

docfrasse skrev:En annan bok - helt egenskriven, till skillnad från den förra - som klart kan rekommenderas av samme författare är denna: http://www.amazon.com/Attention-Deficit ... 81&sr=11-1.

Man behöver bara titta på förstasidan för att inse att författaren ifråga fortfarande inte förstår mer nu är i den äldre utgåvan:

"Myth: ADD is just a lack of willpower. Persons with ADD focus well on things that interest them; they could focus on any other tasks if they really wanted to"

Fact: ADD looks very much like a willpower problem, but it isn't. It is essentially a chemical problem in the management systems of the brain"

Jag skulle vilja summera så här istället:

ADD ser ut som ett problem med viljan, men är i själva verket ett motivationsproblem. Om skolan och arbetslivet ordnades på ett mer motiverande sätt skulle dessa barn / vuxna fungera mycket bättre. I brist på detta så måste vi ge dem mediciner.

Det verkar som om herr Brown är ute efter att sälja piller för ett problem som inte alls är "kemiskt" som han påstår.

rdos skrev:Det finns ett engelskt (och svenskt) ord för detta. Det kallas för motivation. Tänk att man inom professionella kretsar ännu inte insett att den primära "dysfunktionen" i detta sammanhang kallas för högre motivationströskel. Ofattbart.

Ja, detta är vad jag också länge sedan länge insett/ansett. Att det går lättare att göra sånt som är enkelt, roligt och/eller självvalt än sånt som är svårt, tråkigt och påtvingat är väl rätt självklart?

Dock finns det personer med ADD som har svårt att fokusera även på självvalda aktiviteter/ämnen man är genuint intresserad eller road av, t ex p g a bristande ork, svårigheter att ta in och bearbeta text eller talade ord, dålig organisationsförmåga, inre rastlöshet/otålighet, sensorisk lättstördhet/avledbarhet, hyperassociativ hjärna som så att säga distraherar sig själv med nya tankar hela tiden etc.

Jag undrar hur mycket av det "motivationsproblemet" vid ADD som egentligen handlar om en bristande Theory of mind?
Det som intresserar mig mest är hur man särskiljer de tu?

Vad är en primär bristande ToM och vad är det inte vid ADD?

Inger skrev:Dock finns det personer med ADD som har svårt att fokusera även på självvalda aktiviteter/ämnen man är genuint intresserad eller road av, t ex p g a bristande ork, svårigheter att ta in och bearbeta text eller talade ord, dålig organisationsförmåga, inre rastlöshet/otålighet, sensorisk lättstördhet/avledbarhet, hyperassociativ hjärna som så att säga distraherar sig själv med nya tankar hela tiden etc.

Det finns det säkert, men då kommer vi in på de komorbida tillstånden. Man kan t.ex. ha problem att koncentrera sig om man är ljudkänslig e.d. Dålig organisationsförmåga är naturligtvis oxå en realitet. Problemet är bara att man vill få det centrala problemet i ADD till ett kemiskt problem istället för ett anpassningsproblem.

Äh...så delar av min ADHD skulle då vara ett anpassningsproblem och jag behöver inte medicin menar du.

Bullshit!

Det kan jag säga efter att ha medicinerat i nu över fem år och ha levt i MÅNGA år utan medicin.

Anpassningen då skulle vara så onormal i samhällets ögon att jag aldrig skulle få den helt enkelt.

Visst kan man i hög utsträckning anpassa sitt liv men riktigt HELA sanningen är det inte. Jag är så djädra anpassad jag kan bli och ÄNDÅ behövs medicinen och inte handlar det bara om min hyperaktiva del då, det kan jag garantera.

Däremot kan jag kanske hålla med om att om livet anpassades bättre för många så skulle kanske inte medicin behövas för en del eller kanske en del skulle behöva mindre t.o.m.? Vad vet jag?

Jag vet bara att utan medicin en längre tid och mitt liv blir RÖRIGT, tidsuppfattningen blir sämre och det blir en spiral av saker som inte fungerar som i sin tur ger ångest till slut.

Å ja...jag har provat att vara utan flera gånger och förstår väl inställningen du har. Det är bara ett problem. Den fungerade inte den inställningen i min verklighet.

Det är ju vårt samhälles organisation som inte är anpassat. Man förväntas organisera massor av olika planerade aktiviteter, betala räkningar, sitta stilla i skolan m.m. Sådant fanns inte förr i tiden, därför så fanns inte problemet med ADD i samma utsträckning heller.

Jag tror nog att det är omöjligt att göra anpassningar som fungerar utan medicinering (iaf för en del), men det betyder inte att ADD är ett problem med signalsubstanser.

Man kan fråga sig OM det är problem med signalsubstanser eller om det handlar om ett autismspektrumtillstånd. Jag vet inte vilket. Tänk om det i grunden är samma sak det handlar om?

Oavsett så fungerar medicinen för många, många.

OM jag överhuvudtaget ska arbeta som det förväntas och jag vill försöka fungera med ett arbete så nära som möjligt arbetsmarknadens krav så MÅSTE iallafall JAG medicinera.

Ponera att samma medicin fungerar lika bra för en del subgrupper med AS?

Var hamnar vi då i diskussionen?

Antagligen så fungerar medicinen på samma sätt som annan påverkan på signalsubstanser. Det är ju oftast inte så att nivåer av signalsubstanser är primära saker, utan de är sekundära. Så är ju t.ex. nivån på serotonin beroende på rank i vitt skilda djurarter, och säkert även hos människan. Genom att konstgjort ändra nivån så kan man behadla symptom, men inte orsaker. Dopamin kanske är "motivationssignalsubstansen"?

Jag har ju själv betydande motivationsproblem, vilket man kanske inte kan tänka sig när man kollar på alla projekt jag har på gång. Varje månad får jag t.ex. tvinga mig själv att mata in de där eländiga räkningarna. Ofta infinner sig inte motivationen förrän efter den siste i månaden. Mötestider och sådant placeras på kylskåpet, men det är inte jag som håller reda på dem, utan hustrun.

Har däremot inga som helst "hyperaktiva" egenskaper. Förresten så kan man ju oxå tolka in intensiva perioder med specialintressen för "maniska perioder" och de mellanliggande där man inte orkar ta itu med något alls, för depressiva. Det är ju oxå så att jag funkar bäst om jag har precis en enda uppgift på gång, annars försvinner massor av tid i motivationsrelaterade byten av fokus.

Jag hoppar in utan att ha orkat plöja hela tråden och önskar att alla ni som inte tar in andras verklighet trots att den ständigt påpekas för er dit pepparn växer.

Ni är livsfarliga för oss.

Ni borde åtmistone ha vett att hålla käft när ni annars bara förstör livet för oss som inte stämmer på era mallar.

Här avser jag alltså er som vet att det enbart är en anpassningsfråga, punkt slut.
Jag antar att ni lider av bristande "ToM", precis som bland annat de flesta "NT". Men det är ingen ursäkt, för såvida ni inte är förståndshandikappade kan ni lära er att kompensera för den bristen.

Zombie skrev:Jag hoppar in utan att ha orkat plöja hela tråden och önskar att alla ni som inte tar in andras verklighet trots att den ständigt påpekas för er dit pepparn växer.

Det är väl dessa psykiatriprofessorer som aldrig tar in verkligheten? När såg du sist en på ett AS-forum?

Zombie skrev:Ni är livsfarliga för oss.

Vilka är "oss"?

Zombie skrev:Ni borde åtmistone ha vett att hålla käft när ni annars bara förstör livet för oss som inte stämmer på era mallar.

Här avser jag alltså er som vet att det enbart är en anpassningsfråga, punkt slut.

Du kanske borde läsa lite mer om vad jag menar med anpassningsfråga? Eller förnekar du att ökningen i ADD-diagnoser är starkt korrelerad med förändringen av samhället?

Visserligen förnekar jag inte att många har bra nytta av medicinen, och den har dessutom få biverkningar, men den är ändå ett problem genom att samhället slipper anpassa skolan till mer än en sorts barn. Ett problem som direkt slår emot autistiska barn eftersom de inte har någon nytta av ADD-medicinerna, och eftersom den gruppen är mycket mindre, så finns ingen motivation att anpassa skolan, utan då hamnar istället många autistiska barn i särskolan. Det händer även att barn med huvudsaklig ADHD-problematik hamnar i särskolan.

rdos skrev:Jag har ju själv betydande motivationsproblem, vilket man kanske inte kan tänka sig när man kollar på alla projekt jag har på gång. Varje månad får jag t.ex. tvinga mig själv att mata in de där eländiga räkningarna. Ofta infinner sig inte motivationen förrän efter den siste i månaden. Mötestider och sådant placeras på kylskåpet, men det är inte jag som håller reda på dem, utan hustrun.

Har däremot inga som helst "hyperaktiva" egenskaper. Förresten så kan man ju oxå tolka in intensiva perioder med specialintressen för "maniska perioder" och de mellanliggande där man inte orkar ta itu med något alls, för depressiva. Det är ju oxå så att jag funkar bäst om jag har precis en enda uppgift på gång, annars försvinner massor av tid i motivationsrelaterade byten av fokus.

Låter exakt som mig.

Privat är jag alltid lugna gatan (även om jag inte alltid är lugn inombords). I en arbetssituation kan jag bli "hyperaktiv", eller snarare impulsiv (blandat med handlingsförlamning), men bara när jag kommit i tidsnöd och grejen jag håller på med redan kommer att misslyckas eller bli klar för sent. I arbetslivet är som vi vet oftast tiden viktigare än kvaliteten. Därför blir det problem (=man blir utbytt o/e sparkad) när man har perfektionistiska dag. Åtminstone är det min erfarenhet.

/Barracuber

[edit: docfrasse sa det mycket bättre. Nåja.]

rdos

Nej, som du vet så avser jag bland annat dig.

Och "anpassning" i de här sammanhangen är en långsiktig fråga. Precis som med den marxistiska idealstaten hinner många generationer få sina liv förstörda och dö innan anpassningen [mycket sannolikt ändå inte] är förverkligad. Och de flesta av dessa människor trivs inte bäst som "jag mot resten av världen". För att sedan inte tala om vilka föräldrar de skulle bli under en sådan stress. Så tyvärr är vi många som skulle gå under med den taktiken.

Tja, om docfrasse anser att vi "kapat tråden", så får väl någon moderator plocka ut ADD-diskussionen och placera den i en ny tråd i "Övrigt". Inte mig emot, men jag tycker inte sådana gammalmodiga synsett som den där boken presenterar ska få stå oemotsagda. Sedan kan vi nog lämna allt det där auktoritetssnacket därhän.

Glömde att påpeka att jag inte pratar om "exekutiv dysfunktion" (vad nu än det är), utan det som man anser som centralt i ADD och den faktoranalys som presenterades. Så länge ingen visat på en studie där faktoranalys kopplat ihop exekutiva problem med "inattentive type" eller "hyperactive type" så är det bara jidder.

Zombie skrev:Ni borde åtmistone ha vett att hålla käft när ni annars bara förstör livet för oss som inte stämmer på era mallar.

Ditt liv kommer säkert bli mycket svårare p.ga att vi lever i ett land där åsiktsfrihet råder. Visst borde jag kanske tänka mer på vem det är som läser vad, men när jag läser uppmaning som "håll käften","dra dit pepparn växer" bara för att man har en viss åsikt får det mig inte att vara tyst eller för den delen tänka mer att den som läser inte kan ta sitt eget förnuft till fånga och "hålla käften". Kontraproduktivt kallas det.

Åsiktsfrihet är en grund i ett bra sammhälle, synd att du har svårt att få in det.

Parvlon

Läs om läs rätt.

En gång för alla, invandringstrådar inklusive (fast där gäller det förstås inte dig, Parvlon):

Det jag skriver är alltså inte att ni som tycker annorlunda än jag borde hålla käft.

Utan det jag skriver är att ni som tar er rätten att aktivt förneka andra människors verklighet trots att ni får den omvittnad gång på gång mitt för ögonen på er borde ha vett att åtminstone hålla käft om ni ändå inte vill ta in vad ni så gott som får uppkört i halsen.

Därför: att ni annars medverkar till att förstöra livet för dessa människor.

Vilket är ett ansvar ni inte kan svära er fria från (såvida ni inte är förståndshandikappade).

(Vill någon svara kanske det görs bättre i ny tråd...)

Det finns mer än en "verklighet", Zombie. Livet är inte så enkelt som du vill göra gällande.

Mina barn har själv drabbats av skolans smalspårighet genom att blivit placerade i särskolan. Speciellt dottern borde antagligen inte hamnat där, men i hennes fall skulle ADD-mediciner inte haft någon effekt, däremot en mer anpassad skola där grupparbeten inte varit nödvändiga och där kunskaper inte nödvändigtvis behövts visas genom att vara verbal och aktiv på lektioner. Det går inte att komma ifrån att när en stor grupps problem "medicineras bort" istället för anpassas bort, så kommer den grupp som har ännu större problem som inte låter sig medicineras bort att få lida för detta.

rdos skrev:Glömde att påpeka att jag inte pratar om "exekutiv dysfunktion" (vad nu än det är), utan det som man anser som centralt i ADD och den faktoranalys som presenterades. Så länge ingen visat på en studie där faktoranalys kopplat ihop exekutiva problem med "inattentive type" eller "hyperactive type" så är det bara jidder.

"Vad det nu är"? Brister i bla exekutiva funktioner är ju stor del av vad ADHD och asperger är! Annorlunda kopplingar i frontalloben.

Oavsett om man anser det vara personlighet, beteende, hårdvarufel eller vad som helst. Det är provresultaten som avgör vid diagnosticeringen, annorlunda resultat. Jag har träffat några med frontallobsdemens som med sjukdomen har lite liknande saker som vid NPF (impulsiv märkte jag mest), exekutiva funktionerna sitter ju där. Även folk som lobotomerats eller fått skador på frontalloben får personlighetsförändringar åt exekutiva hållet. http://en.wikipedia.org/wiki/Executive_functions