Acceptera sin dygnsrytm
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Jag vet att jag själv mår MYCKET sämre när jag håller en "normal" dygnsrytm (får ångest, mår illa, ont i huvudet, yr osv).
Just nu jobbar jag inte, brukar gå och lägga mig 5-6 på morgonen och vakna 3-4 på eftermiddagen. Tar medicin för att kunna sova.
Just nu jobbar jag inte, brukar gå och lägga mig 5-6 på morgonen och vakna 3-4 på eftermiddagen. Tar medicin för att kunna sova.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Inger skrev:Jag fick just förklarningen häromdagen (av Iris J) att det på dagtid är väldigt mycket aktivitet 'i etern' som kan störa känsliga personer, så att de blir trötta på dagen. De tänker och fungerar bättre på natten, när det är lugnare. (Detta stämmer i alla fall på mig; har varit medveten om denna skillnad sed jag var tonåring.)
Titti skrev:Vad menar du med "i etern"?
MsTibbs skrev:"I etern" alltså radio, radiovågor.
ca skrev:Tror inte det minsta på tramset om radiovågor, det är vi inte känsliga för på det viset.
Radiovågor är nog inte vad Iris Johansson avsåg med den grova ungefärliga översättningen "eter". Snarare något man kan översätta lika grovt med "allt som ligger i luften när folk och fä är vakna och far omkring och stör".
Re: Acceptera sin dygnsrytm
För mycket länge sedan blev jag kritiserad av en kvinna som sa: "Du är så @£$#4 snäll emot dig själv!"
Jag grubblade en vecka på den kritiken och kom så fram till svaret. Ja, det ska jag vara.
Har man möjligheten att i stort sett dirigera sitt eget dygn, så kan man väl vara snäll då - och sova när man känner för det.
Det som kan pressa en upp ur sängen är det dåliga samvetet. "Man borde gå upp"...
Ja, det är vars och ens livsval. Hur ska man har det, med det här livet?
Men hur man än gör så finns det en röst därinne som antyder att man borde göra tvärtom.
Jag grubblade en vecka på den kritiken och kom så fram till svaret. Ja, det ska jag vara.
Har man möjligheten att i stort sett dirigera sitt eget dygn, så kan man väl vara snäll då - och sova när man känner för det.
Det som kan pressa en upp ur sängen är det dåliga samvetet. "Man borde gå upp"...
Ja, det är vars och ens livsval. Hur ska man har det, med det här livet?
Men hur man än gör så finns det en röst därinne som antyder att man borde göra tvärtom.
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Zombie har rätt ang Iris.
Den där rösten är troligen bara gamla inspelningar i hjärnan som aktiveras när man tar sig friheten att avvika från normen för att fungera och må bra. Skit i den du och sov tills du vaknar om du inte har några kor att mjölka eller annat som måste göras just i ottan.
Sigvard Lingh skrev:För mycket länge sedan blev jag kritiserad av en kvinna som sa: "Du är så @£$#4 snäll emot dig själv!"
Jag grubblade en vecka på den kritiken och kom så fram till svaret. Ja, det ska jag vara.
Har man möjligheten att i stort sett dirigera sitt eget dygn, så kan man väl vara snäll då - och sova när man känner för det.
Det som kan pressa en upp ur sängen är det dåliga samvetet. "Man borde gå upp"...
Ja, det är vars och ens livsval. Hur ska man har det, med det här livet?
Men hur man än gör så finns det en röst därinne som antyder att man borde göra tvärtom.
Den där rösten är troligen bara gamla inspelningar i hjärnan som aktiveras när man tar sig friheten att avvika från normen för att fungera och må bra. Skit i den du och sov tills du vaknar om du inte har några kor att mjölka eller annat som måste göras just i ottan.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Det trista är att all kommunal verksamhet som går ut på att folk ska få träffas och umgås och allt annat med: sjukvård, soptipp, caféer, allt som händer - händer före kl. 15 i en småstad!
När jag följer min rytm vaknar jag upp till en tom värld. Lösningen vore väl New York, London eller liknande. Uddevalla by night is not an experience I want anybody to make!
En alternativ nattvärld behövs. Borde nog skaffa mig vampyrvänner? Ska jag leta i Rumänien?
När jag följer min rytm vaknar jag upp till en tom värld. Lösningen vore väl New York, London eller liknande. Uddevalla by night is not an experience I want anybody to make!
En alternativ nattvärld behövs. Borde nog skaffa mig vampyrvänner? Ska jag leta i Rumänien?
Re: Acceptera sin dygnsrytm
PS. Haft ångest hela dagen, men sedan klingade den av. Jag skrev och kollade på TV. Mådde allt bättre ju senare det blev. Är det minskade krav det handlar om eller är det neurologiskt?
Har kämpat emot nattlivet länge och tycker att jag dagtid skriver mycket tråkigare inlägg än på natten. Någon som råkat märka/tycka detsamma? OM jag är en äkta nattmänniska borde jag fungera optimalt på natten och det tycker jag att jag gör. Att skriva är 100 ggr roligare på natten, spärrarna minskar, kreativiteten ökar.
Tankarna klarnar efter midnatt...
Har kämpat emot nattlivet länge och tycker att jag dagtid skriver mycket tråkigare inlägg än på natten. Någon som råkat märka/tycka detsamma? OM jag är en äkta nattmänniska borde jag fungera optimalt på natten och det tycker jag att jag gör. Att skriva är 100 ggr roligare på natten, spärrarna minskar, kreativiteten ökar.
Tankarna klarnar efter midnatt...
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Zombie skrev:Radiovågor är nog inte vad Iris Johansson avsåg med den grova ungefärliga översättningen "eter". Snarare något man kan översätta lika grovt med "allt som ligger i luften när folk och fä är vakna och far omkring och stör".
Oops. Ursäkta. Jag läste fel, trodde det var samma medlem som sa "eter" som sa "radio". Nå, men då håller jag med.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Inger skrev: "Den där rösten är troligen bara gamla inspelningar i hjärnan som aktiveras när man tar sig friheten att avvika från normen för att fungera och må bra. Skit i den du och sov tills du vaknar om du inte har några kor att mjölka eller annat som måste göras just i ottan."
De flesta människor har ingen knapp på sidan av huvudet som möjliggör avstängning av minnen och känslor.
De människor som har det, skrämmer mig lite.
De flesta människor har ingen knapp på sidan av huvudet som möjliggör avstängning av minnen och känslor.
De människor som har det, skrämmer mig lite.
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Har också oregelbunden dygnsrytm. Man tvingas ju dock att försöka ha en så "normal" dygnsrytm som möjligt när man studerar/arbetar. På sommarlovet brukar jag ändra dygnsrytmen rejält. Är uppe till typ 6:00 och sover till ut på eftermiddagen. Jag mår nog bäst när jag får stiga upp runt 10:00-11:00. Det är inte för tidigt, men inte heller så sent att jag känner mig slö resten av dagen.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Sigvard Lingh skrev:Inger skrev: "Den där rösten är troligen bara gamla inspelningar i hjärnan som aktiveras när man tar sig friheten att avvika från normen för att fungera och må bra. Skit i den du och sov tills du vaknar om du inte har några kor att mjölka eller annat som måste göras just i ottan."
De flesta människor har ingen knapp på sidan av huvudet som möjliggör avstängning av minnen och känslor.
De människor som har det, skrämmer mig lite.
Jag har inte heller någon knapp, det är mer en fråga om att inse att de där gamla rösterna inte nödvändigtvis har rätt bara för att de är envisa. Göra en logisk utvärdering av hur rätt eller fel de rent objektivt har.
- Har du jobb, studier, ungar eller husdjur som kräver din vakna närvaro tidigt på morgonen?
• Om ja, så kan de ha en poäng i att man får lov att pallra sig upp i alla fall om man inte kan omorganisera sitt liv så att man får sovmorgon.
• Om nej, varför gå upp innan man är utsövd när detta bara innebär att man kanske är trött hela dan, får svårt att koncentrera sig, inte orkar saker, riskerar olyckor, försämrar sin hälsa och förkortar sin livslängd?
Gå med i B-samfundet om du behöver stöd för din naturliga sömnrytm inför dig själv eller andra. Sömn på de tider kroppen vill sova borde vara en grundläggande mänsklig rättighet.
Själv vaknade jag för tidigt i morse och funderar på att gå och ta en tupplur...
Re: Acceptera sin dygnsrytm
jag kan bara utgå från mig.Jag mår bäst av att gå upp på morgonen och göra ett dag-pass på nåt jobbaktigt och sen gå hem till kvällen.sen att gå och lägga mig i skaplig tid på kvällen.Det är idealet för mig.Det går oftast åt helvete.Särskilt med sänggåendet.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Det vanliga på en blogg av det här slaget är ju att man stöder och stöder varandra, men inte direkt debatterar. Är det inte så?
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Det vanliga på ett forum av det här slaget är ju att man stöder och stöder varandra, men inte direkt debatterar. Är det inte så?
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Nej, på Aspergerforum både diskuterar man (mer el mindre sansat) och stöder varann. De som debatterar och stöder kan, men behöver inte, vara samma personer. Vi är väldigt heterogena här.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Nja det går nog att debattera oxå.Bara för att de flesta har AS så tycker vi ju inte lika i allt.Men vi stödjer ju varann oxå.Om vi kan.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
OK, då kanske jag vågar göra lite komplettering i diskussionen kring dygnsrytmen.
Inom sjukvården talar man vanligen om depression som att det bara fanns en sorts - och då naturligtvis en som kan (ska) medicineras.
Jag skiljer på många olika sorters depression. De ser vanligen lika ut på ytan, men har helt olika bakgrund, upphov.
Passar det att jag utvecklar det här? Jag kan ta en kort variant.
Inom sjukvården talar man vanligen om depression som att det bara fanns en sorts - och då naturligtvis en som kan (ska) medicineras.
Jag skiljer på många olika sorters depression. De ser vanligen lika ut på ytan, men har helt olika bakgrund, upphov.
Passar det att jag utvecklar det här? Jag kan ta en kort variant.
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Sigvard Lingh skrev:OK, då kanske jag vågar göra lite komplettering i diskussionen kring dygnsrytmen.
Inom sjukvården talar man vanligen om depression som att det bara fanns en sorts - och då naturligtvis en som kan (ska) medicineras.
Jag skiljer på många olika sorters depression. De ser vanligen lika ut på ytan, men har helt olika bakgrund, upphov.
Passar det att jag utvecklar det här? Jag kan ta en kort variant.
Ja, det vore intressant.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Vi säger kort och gott att många människor blir ledsna, nedstämda - av olika skäl
Har man inte plikter, ett tidsbundet jobb eller en partner som vill se mer av en, då är det lätt att ställa sig frågan: Varför ska jag gå upp ur sängen, egentligen?
Det är skönt att ligga. Kanske har man ett fint drömliv, gratis semester över hela världen.
Men till slut börjar det göra ont i kroppen av att ligga. Så då får man väl pallra sig upp då.
Vilken är meningen med livet? Gå ut och tjäna pengar för att komma hem och titta på TV? Eller har man redan pension eller är sjukskriven?
Då är man tillbaka på frågan som man inte funnit något svar på: Vad ska jag göra med mitt liv?
Här kan utveckling mot olika sorters depression ske.
Har man inte plikter, ett tidsbundet jobb eller en partner som vill se mer av en, då är det lätt att ställa sig frågan: Varför ska jag gå upp ur sängen, egentligen?
Det är skönt att ligga. Kanske har man ett fint drömliv, gratis semester över hela världen.
Men till slut börjar det göra ont i kroppen av att ligga. Så då får man väl pallra sig upp då.
Vilken är meningen med livet? Gå ut och tjäna pengar för att komma hem och titta på TV? Eller har man redan pension eller är sjukskriven?
Då är man tillbaka på frågan som man inte funnit något svar på: Vad ska jag göra med mitt liv?
Här kan utveckling mot olika sorters depression ske.
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Sigvard Lingh skrev:Har man inte plikter, ett tidsbundet jobb eller en partner som vill se mer av en, då är det lätt att ställa sig frågan: Varför ska jag gå upp ur sängen, egentligen?
Faktum är att jag emellanåt känner motsatsen, dvs, varför ska jag gå och lägga mig och grubbla? Det är då bättre att sitta framför datorn, titta på TV eller göra något annat som skingrar tankarna som annars kommer så fort man försöker sova.
Jag brukar hålla på så tills jag är så utmattad att jag somnar och slipper därmed grubbleriet, när jag vaknar är det dags igen att hitta något som skingrar tankarna. Forumet är väldigt bra för mig i det avseendet.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Sigvard Lingh skrev:Vi säger kort och gott att många människor blir ledsna, nedstämda - av olika skäl
Har man inte plikter, ett tidsbundet jobb eller en partner som vill se mer av en, då är det lätt att ställa sig frågan: Varför ska jag gå upp ur sängen, egentligen?
Det är skönt att ligga. Kanske har man ett fint drömliv, gratis semester över hela världen.
Men till slut börjar det göra ont i kroppen av att ligga. Så då får man väl pallra sig upp då.
Vilken är meningen med livet? Gå ut och tjäna pengar för att komma hem och titta på TV? Eller har man redan pension eller är sjukskriven?
Då är man tillbaka på frågan som man inte funnit något svar på: Vad ska jag göra med mitt liv?
Här kan utveckling mot olika sorters depression ske.
Tack min vän för ditt precisa inlägg: fångar in den existentiella ångesten i ett nötskal!
Så har jag det sedan några år tillbaka. Ibland finner jag ett skäl att gå upp och ut, men ofta inte, därför gör jag det inte - och sjunker allt djupare ned i depression.
Om jag vore fysiskt frisk så jag kunde boka in allt möjligt i en almanacka och göra det - så skulle det inte bli så här eländigt, men sjukdomarna blockerar dessa och de flesta andra naturliga utvägar. Visst "skapar" jag en mening av vissa dagar när jag orkar gå ut. Att le mot människor som har det svårt, ge några uppmuntrande ord, få tillbaks några milda ord, känna samspelet, känna meningen med livet:
MEDKÄNSLA
Jag är nog rätt klar i stort sett över livets mening, men inte i just den form av existens jag nu tvingats in i. Visst, att lära mig lida, men jag orkar inte med den plågsamma ensamheten. Så drar jag ned persiennerna, tar en sömntablett och sover några dagar till. Jag flyger runt hela jorden i min fantasi och mina drömmar, som du skrev. Om jag måste vara ensam - varför då inte sova? Katterna gör det om de isoleras i en lägenhet. Jag lämnar sängen nästan enbart för att en människa ska komma och hälsa på mig eller erbjuder sig sitt sällskap där ute.
(Ja, någon dygnsrytm kan man nog inte tala om, om jag ska vara ärlig...)
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Debbido, jag ser att vi ofta tänker och känner likadant.
Jag tycker om att sitta och skriva. Ute lyser solen... men jag tycker om att skriva. Till slut lyckades min kvinna få ut mig. Efter några hundra meter såg jag mig blinkande omkring och sa:
Tack för att du fick ut mig!
Jag tycker om att sitta och skriva. Ute lyser solen... men jag tycker om att skriva. Till slut lyckades min kvinna få ut mig. Efter några hundra meter såg jag mig blinkande omkring och sa:
Tack för att du fick ut mig!
- Sigvard Lingh
- Inlägg: 240
- Anslöt: 2011-04-23
- Ort: Uppsala
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Sigvard Lingh skrev:Debbido, jag ser att vi ofta tänker och känner likadant.
Jag tycker om att sitta och skriva. Ute lyser solen... men jag tycker om att skriva. Till slut lyckades min kvinna få ut mig. Efter några hundra meter såg jag mig blinkande omkring och sa:
Tack för att du fick ut mig!
Visst är det gott att känna att andra hänger med i ens tankegångar!
Den som får ut mig ibland är bara jag. I morgon ska jag ut. Orsak: En vänskapsgrupp jag gick med i. Jag ska hålla ett litet föredrag om Tinnitus. Jag VILL det! Jag har vissa kunskaper som kan rädda liv. Inte för att jag tror någon i gruppen är drabbad av megatinnitus, men de kanske känner någon som är det.
Att få betyda något för andra är en av de få saker som kan få mig ur sängen.
Det låter väl fint men är egentligen rätt egoistiskt. Man får ju tillbaks det man ger! Så, jag får inte vara uppe den här natten. Vill man vara social ibland får man allt sova på natten, tyvärr.
Re: Acceptera sin dygnsrytm
Debbido skrev:Den som får ut mig ibland är bara jag. I morgon ska jag ut. Orsak: En vänskapsgrupp jag gick med i. Jag ska hålla ett litet föredrag om Tinnitus. Jag VILL det! Jag har vissa kunskaper som kan rädda liv. Inte för att jag tror någon i gruppen är drabbad av megatinnitus, men de kanske känner någon som är det.
Intressant, själv har jag en väldigt kraftig tinnitus och tar gärna del av dina kunskaper på området.
Återgå till Att leva som Aspergare