I allafall USA är den hatade generationen den som oftast besöker bibliotek.

När jag var i de yngre tonåren var skräcken att man skulle hamna i ett fabriksjobb. Att ens liv skulle bli grått och trist. Men man skulle få jobb, det trodde man. De unga nu vet att hela arbetsmarknaden är full och har de inte talang för ett nischat jobb där det alltid finns arbetstillfällen, hur ska de då se i sitt inre att de flyttar hemifrån ens? Först när jag var över 20 så blev det svårt att få jobb. Väldigt svårt faktiskt. Som natt och dag.

Det var väldigt många vuxnare som var på mig om att "det är väl bara att ta ett jobb", för de hade inte fattat att saker och ting ändrat sig. Det fanns inga jobb att bara ta.

Att från allra första dagen veta att man kan hamna utanför arbetsmarknaden är inte en bra förutsättning. Då är det nog ren självbevarelsedrift om man skaffar en förmåga att snylta på de vuxnare, resa eller göra annat. Hur ska de kunna anse sig vara vuxna utan några förutsättningar till ett vuxenliv?

Jag anser att samhället är helt snett om det inte går att få tag på jobb och bostad den dagen man fyller 18.

kiddie skrev:När jag var i de yngre tonåren var skräcken att man skulle hamna i ett fabriksjobb. Att ens liv skulle bli grått och trist. Men man skulle få jobb, det trodde man. De unga nu vet att hela arbetsmarknaden är full och har de inte talang för ett nischat jobb där det alltid finns arbetstillfällen, hur ska de då se i sitt inre att de flyttar hemifrån ens? Först när jag var över 20 så blev det svårt att få jobb. Väldigt svårt faktiskt. Som natt och dag.

Nu förstår jag inte riktigt, det är ju stor arbetskraftsbrist just nu? Man behöver inte vara nischad, bara man har klarat gymnasiet. Jag känner inga arbetslösa och minns inte ens när jag träffade någon senast. De som är arbetslösa idag har ofta något slags problematik eller så kan de inte språket.

Huggorm skrev:

kiddie skrev:När jag var i de yngre tonåren var skräcken att man skulle hamna i ett fabriksjobb. Att ens liv skulle bli grått och trist. Men man skulle få jobb, det trodde man. De unga nu vet att hela arbetsmarknaden är full och har de inte talang för ett nischat jobb där det alltid finns arbetstillfällen, hur ska de då se i sitt inre att de flyttar hemifrån ens? Först när jag var över 20 så blev det svårt att få jobb. Väldigt svårt faktiskt. Som natt och dag.

Nu förstår jag inte riktigt, det är ju stor arbetskraftsbrist just nu? Man behöver inte vara nischad, bara man har klarat gymnasiet. Jag känner inga arbetslösa och minns inte ens när jag träffade någon senast. De som är arbetslösa idag har ofta något slags problematik eller så kan de inte språket.

Känner du folk i Norrlands inland som säger "vi flytt inte" som inte är arbetslösa? Om man bor på västkusten och har nära till den norska arbetsmarknaden förstår jag att man inte känner några arbetslösa men det ser inte ut så över hela Sverige.

Huggorm skrev:

kiddie skrev:När jag var i de yngre tonåren var skräcken att man skulle hamna i ett fabriksjobb. Att ens liv skulle bli grått och trist. Men man skulle få jobb, det trodde man. De unga nu vet att hela arbetsmarknaden är full och har de inte talang för ett nischat jobb där det alltid finns arbetstillfällen, hur ska de då se i sitt inre att de flyttar hemifrån ens? Först när jag var över 20 så blev det svårt att få jobb. Väldigt svårt faktiskt. Som natt och dag.

Nu förstår jag inte riktigt, det är ju stor arbetskraftsbrist just nu? Man behöver inte vara nischad, bara man har klarat gymnasiet. Jag känner inga arbetslösa och minns inte ens när jag träffade någon senast. De som är arbetslösa idag har ofta något slags problematik eller så kan de inte språket.

Hon kanske menar för de yngre, som inte har så mycket erfarenhet, men utbildning och då kan det kanske kännas nesligt att ta jobb som är under deras kvalifikationer...

slackern skrev:Känner du folk i Norrlands inland som säger "vi flytt inte" som inte är arbetslösa? Om man bor på västkusten och har nära till den norska arbetsmarknaden förstår jag att man inte känner några arbetslösa men det ser inte ut så över hela Sverige.

Det där är lite ambivalent, flickorna norröver är ofta duktiga och studerar. Skaffar sen jobb i storstäderna. Hemma går däremot många grabbar, (inte alla bör sägas) ofta med djupt rotat kunskapsförakt och har det svårare på arbetsmarknaden. Bitterheten ter sig i olika uttryck, en del skyller på tiggare och invandrare, att de varken får jobb eller flickvän...

antonius skrev:

slackern skrev:Känner du folk i Norrlands inland som säger "vi flytt inte" som inte är arbetslösa? Om man bor på västkusten och har nära till den norska arbetsmarknaden förstår jag att man inte känner några arbetslösa men det ser inte ut så över hela Sverige.

Det där är lite ambivalent, flickorna norröver är ofta duktiga och studerar. Skaffar sen jobb i storstäderna. Hemma går däremot många grabbar, (inte alla bör sägas) ofta med djupt rotat kunskapsförakt och har det svårare på arbetsmarknaden. Bitterheten ter sig i olika uttryck, en del skyller på tiggare och invandrare, att de varken får jobb eller flickvän...

Om dom skyller på att tiggarna snor deras flickvänner måste dom verkligen ha självförakt och anse sig själva vara lägst nere på den socialastegen.

slackern skrev:Om dom skyller på att tiggarna snor deras flickvänner måste dom verkligen ha självförakt och anse sig själva vara lägst nere på den socialastegen.

Tyvärr är det nog en del som har taskig självkänsla, man jag vill belysa att de inte gäller för alla unga män boende i Norrland...

antonius skrev:Hon kanske menar för de yngre, som inte har så mycket erfarenhet, men utbildning och då kan det kanske kännas nesligt att ta jobb som är under deras kvalifikationer...

Att det är nesligt att ta jobb under sina kvalifikationer har jag faktiskt väldigt lite medlidande för...

Där jag bor är det fortfarande tusentals sökande på varje jobb som inte kräver förkunskaper. Om man kämpar och får det jobbet innebär det att någon annan inte fick jobb. Att påstå att det finns jobb åt alla som gått ut gymnasiet är en lögn. Och om det nu skulle ha vänt så tror jag fortfarande det är skadligt att växa upp hela sitt liv med vetskapen att det inte finns jobb eller bostad. Och för att ens få bostad måste man ha fast jobb, hjälper ju inte att man har en inkomst på annat vis. Inlärd hjälplöshet.

Att sedan ungdomar idag får allt det pekar på är fel. De föräldrar som har pengar har oftast inte tid för sina avkommor utan ger dem prylar istället och vänjer dem vid hög konsumption men till priset av brist på kärlek. De som har fattiga föräldrar får inte så mycket. Det finns stora skillnader. Dock märker man på dem som får mycket saker att de ser det mer självklart att de ska få ett bra jobb och fortsätta med samma livsstil, och de fattar inte alltid vad som krävs. Men de lär sig väl med tiden.

Problemet är väl egentligen mest att ungdomstiden ständigt görs längre. I min pappas generation skulle jag väl blivit utskrattad om jag hävdad som jag gjorde att jag fortfarande var ungdom när jag var 19. Min far gick i 8-årig grundskola och började jobba direkt efter det.

Förra året var ungdomsarbetslösheten den lägsta på 13 år och sedan dess har den sjunkit ytterligare.

http://www.regeringen.se/artiklar/2016/ ... -pa-13-ar/

För ett tag sedan pratade jag med en fransman som flyttat till Svappavaara för att jobba i gruvan, men så lades den ner. Så jag frågade om det inte var svårt med jobb där i glasbygden då? Men nej, han menade att det var stor brist på arbetskraft inom speciellt vårdsektorn. Fanns hur mycket jobb som helst. Det finns fortfarande mängder av jobb i glesbygden, inom vissa sektorer. Sedan hör det till ungdomstiden att resa i landet och se sig omkring och kanske få lite arbetslivserfarenhet någon annanstans som man sedan kan ta med sig när man flyttar tillbaka.

Huggorm skrev:Förra året var ungdomsarbetslösheten den lägsta på 13 år och sedan dess har den sjunkit ytterligare.

http://www.regeringen.se/artiklar/2016/ ... -pa-13-ar/

För ett tag sedan pratade jag med en fransman som flyttat till Svappavaara för att jobba i gruvan, men så lades den ner. Så jag frågade om det inte var svårt med jobb där i glasbygden då? Men nej, han menade att det var stor brist på arbetskraft inom speciellt vårdsektorn. Fanns hur mycket jobb som helst. Det finns fortfarande mängder av jobb i glesbygden, inom vissa sektorer. Sedan hör det till ungdomstiden att resa i landet och se sig omkring och kanske få lite arbetslivserfarenhet någon annanstans som man sedan kan ta med sig när man flyttar tillbaka.

Men det är svårt att flyta från mamma, hon lagar ju mat vareviga dag, sen kan man spela nätkasino för hela socialbidraget utan att det gör något, att man sen inte har pengar till bensin i EPA-traktorn gör inget för man har ändå inget jobb att åka till och när man vill bränna ner en flyktingförläggning kan man åka med en kompis...

Huggorm skrev:Kvinnor har alltid klarat sig bra utan att ha gjort lumpen

Det är för att de har lyssnat på sina föräldrar och studerat flitigt.

Iofs drabbas även kvinnor av arbetslöshet och osäkra anställningar.

slackern skrev:Men jag antar att det är lätt att vara gnällig och säga det var minsann bättre förr.

Men företagarna som klagade på ungdomarnas attityder var väl inte bara gnälliga, de visste vad de pratade om. Enligt rapporten ”Det är attityden, dumbom”: http://www.dn.se/ekonomi/foretagarna-da ... land-unga/

Likaså är det inte bara gnäll att dagens skolungdomar (och deras föräldrar) i många fall saknar respekt för lärare:
rapport-fran-en-skola-i-kaos-journalist-vik-som-larare-t40547.html
jag-ar-lararen-som-har-gett-upp-efter-30-ar-t49241.html
manga-larare-vagar-inte-gripa-in-pa-grund-och-gymnasieskola-t44520.html

Det är inte säkert att svenska ungdomar följer samma mönster som i Storbritannien:

BBC skrev:The fact that young people are job-hopping less, she adds, is “a big determinant of why, for the first time in living memory, young people are earning no more now than previous generations were at the same age 15 years before.”

http://www.bbc.com/capital/story/mi-why ... e-is-wrong

Det stämmer säkert att arbetsgivaren inte värderar den "trogna" personalen och det därför lönar sig att hoppa runt för att få högre lön. Kan arbetsgivaren ersätta den trogne medarbetaren med en dator/maskin så gör den det. Men kanske ungdomarna i Storbritannien blivit mer hemkära och mindre pigga på att pröva på nya jobb än förra generationen. När man känner sig osäker så reagerar man så, trots att det är ofördelaktigt.

Har alla som är medelålders här en normal skolgång? Vår klass hade noll respekt för lärare och i en annan klass hade en kille gått som bröt ryggen på en av våra lärare.

Men kära du rubriken lyder 80-talister vilka kan ha uppnått en ålder på 37 år är inga 15 åriga tonåringar utan vuxna människor.

Redan när tråden skapades var ungdomarna man talade om mellan 24 och 33 år. Inte direkt mitt fel.

Jag är född -81 och jag hade en normal skolgång, inga mobbade lärare.

kiddie skrev:Redan när tråden skapades var ungdomarna man talade om mellan 24 och 33 år. Inte direkt mitt fel.

Upp till 25 räknas man som ungdom, så när tråden skapades var det bara 24 åringarna som klassades till ungdomar.

Tidningarna skrev ju om 80-talisterna. Men i engelsktalande länder talar man om generation Y. https://sv.wikipedia.org/wiki/Generation_Y

Det är typiskt bokstavstolkande att hänga upp diskussionen på just 80-talet. Är det någon som tror att 90-talisterna är mindre curlade?

Jag är född 76, brorsan 85. När min årskull gick på högstadiet mobbades lärare, uppehållsrummet gick knappt att ha möblerat, det klottrades av bara fan och toaletter slogs sönder. När brorsans årskull gick var det tvärlugnt. Inga mobbade lärare, knappt nåt klotter och ingen skadegörelse - de hade till och med växter i alla fönster i uppehållsrummet och samtliga var orörda. På min tid hade de överlevt i ca 2 sek innan de hade demolerats och kastats ut genom fönstren.

Äldre generationer har ALLTID klagat på yngre och ojat sig om att de är bortskämda, aldrig kommer att klara livets hårda skola eller bli något. Personligen tror jag att allt är som vanligt, äldre gnäller som alla generationer tidigare har gjort.

Millennials hör jag oftare än Gen Y.

slackern skrev:

kiddie skrev:Redan när tråden skapades var ungdomarna man talade om mellan 24 och 33 år. Inte direkt mitt fel.

Upp till 25 räknas man som ungdom, så när tråden skapades var det bara 24 åringarna som klassades till ungdomar.

Det finns ingen sådan knivskarp definition. I vissa sammanhang går gränsen vid 24, men det är inget jag tvingas följa.

I detta citat går gränsen tydligen vid 27 år:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6053344

Vid tågluffning är man tydligen också ungdom så länge man är under 28 år.

Nu litar ju jag mer på vad SCB skriver än någon anonym person på nätet.
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/A ... medlingen/