Alien skrev:

Moggy skrev:

Alien skrev:
Man får helt enkelt göra en egen rimlighetsbedömning. Och eftersm ekonomin ofta styr, så tycker jag det låter helt rimligt att många skolor inte ger det stöd barnen behöver. Därför vägrar barnen att gå i skolan/låter föräldrarna barnen stanna hemma, och då gör skolan en orosanmälan.

Med samma rimlighetsbedömning sett till hur folk ofta beter sig så hamnar många i konflikter där dom ställer orimliga krav och är helt omöjliga att ha att göra med. Dom har en unge som inte har kapacitet att hänga med i skolan och så skyller föräldrarna på skolan istället för att se verkligheten.

Men om en elev har svårt att hänga med, så har skolan skyldighet att ge extra stöd. Det är inget orimligt krav. Vad menar du att föräldrarna ska göra, strunta i att barnet har svårigheter i skolan?

Alltså, jag har på 20 år inte sett en enda elev som inte skulle ha fått extra-hjälp och extra-tid av lärarna om hen är beredd att ta emot denna hjälp. Oftast är det ju så att föräldrarna klagar för att de tycker att barnet inte får tillräckligt med hjälp och att ungen sedan tvärvägrar, smiter eller kör lite med passiv-aggresivt saboterande.

När min son droppade ut i 9:an, dvs. inte gick dit längre, så var det inte heller för att han skulle ha haft problem i ämnena - det hade han aldrig. Han var skoltrött och helt omotiverad. Jobbet som skolan måste försöka göra är att motivera dessa barn. Och det är inte lätt. Det som hade krävts var en person som inte släpper honom ur sikte och som gör skolarbetet med honom. Men det fick skolan inte till, det gjorde jag själv sedan.

Min son, som nu är 29 år kommenterar till detta att han absolut inte ville behandlas annorlunda. Visst, det kan vara ett problem om en elev ska ut ur klassen och gå till nån speciallärare. Sedan har han väl förträngt att han stack ifrån skolan om man inte höll koll på honom hela tiden.

Rainman skrev:Om barnen har problem är det inte osannolikt att föräldrarna också har det. Att kräva saker och lasta enskilda för systemfel är aldrig populärt, om man har neurologiska sjukdomar kan smidigheten lämna mycket att önska.

Jo, har mött föräldrar där man undrar vem det är som har problem egentligen. Den enda person som bemött mig illa för att jag har Asperger var en kvinna som pratade en massa bakom ryggen på mig för att jag var lik hennes son som också hade Asperger. Jag tog inte åt mig för jag hade jobb medan hon var förtidspensioär pga "ont i ryggen". Fast alla fattade att det egentligen handlade om något psykiskt. Hennes dotter hade gått i min klass och det var ganska obehagligt att lyssna när hon pratade om hennes ätstörningar, det kändes som hon snackade skit om sina egna barn för att slippa tänka på sina egna problem.

Ett problem i det stora hela är, som jag nämnt tidigare, att man tycks ha fått för sig att alla NPF-barn mår bäst av att gå i skola på samma sätt som alla andra - stora, röriga klasser, grupparbeten och idrott.

Äldsta dottern hade ett bra år i skolan efter det att hon brände ut sig första svängen (vilket var i fjärde klass). Inför sjätte klass och hennes försök till att återvända till skolan startades en grupp upp för barn med NPF. Gruppen bestod av tio elever och leddes av två specialutbildade lärare. Majoriteten av barnen i gruppen hade varit "hemmasittare" innan gruppen bildades men samtliga kom regelbundet till skolan under hela det året - inklusive min dottern.
Året efter bytte de plötslig och utan förvarning både lärare och lokal samtidigt som de tog in starkt utåtagerande barn inom ADHD-delen (två stycken som hade stora problem med vredesutbrott). Alla dessa förändringar kastade min dotter in i stressträsket och ned i utmattningsdepression igen. Året efter det hade man kommit fram till att barn med NPF klarade sig bättre om de gick i vanlig klass och avskaffade hela projektet.

Det jag har noterat under mina år är att det ofta är enklare för barn som endast är diagnostiserade med ADHD (förutsatt att de inte har allt för stora problem med impulser och vrede). Till att börja med kan de medicinera och på så vis minska flera av sina större problem. För det andra saknar de ofta problem som barnen med ren autism har så som överkänslighet för intryck, stora svårigheter för förändringar och ökad stresskänslighet. De är ofta också mer sociala och har lättare för den biten då de ofta inte har lika stora problem med att läsa av människor och det tycks heller inte dra lika mycket energi som för många autister.

Nu hävdar jag inte att det är enkelt att ha ADHD, bara att det finns tydliga skillnader.

Känns som oerhörda kostnader för samhället. För alla dessa utbildningspengar kan bra saker faktiskt uträttas. Barn som efter genomliden skoltid inte bidrar till samhällsbygget är förlorade skattemedel. Att samhället finansierar universitetsutbildningar, komvux och andra skolformer är för att bygga samhället starkt. Det är underförstått att vi finansierar gratis skola för att folk sedan ska bidra - inget är liksom gratis.

Njaaa.. Tahlia, i så fall måste min son verkligen också ha Asperger. Och det är möjligt att han har lite också. Eller så är övergången flytande och framför allt är kanske symptomen mellan olika NPF-diagnoser lite flytande. Dvs. det verkar som om en del barn med ADHD också är så himla känsliga för stress, krav och framför allt intryck. Men det där med intrycken vet man ju att det är typiskt för ADHD också.

Min son behövde inte tillbaka i vanlig klass före 6:an. Han satt först mest med assistent i enrum och sedan var han på skoldaghem i liten grupp. Och då var det för att medicin hjälpte så pass bra att jag tyckte man kunde prova med en lugn musikklass (mest tjejer). Men han blev väl också utbränd sedan, i 9:an.

Det bäst-fungerande system jag har sett var när jag jobbade i Haninge kommun (skit-kommun för det mesta) och man hade en stor resursskola dit alla skickades som inte fungerade i helklass. Eftersom skolan var ganska stor då så kunde de anpassa ganska bra efter behov. De försökte verkligen lösa det individuellt anpassat och slussade också tillbaka till gamla skolan där det gick. Ofta i början bara i vissa ämnen. Jag ser vissa fördelar med att ha en "ram", ett ställe att skicka barnen till. Sedan ska man förstås anpassa till behoven så långt det bara går, men risken att misslyckas med det är större om varje skola ska ta fram individuella lösningar. Det finns ofta inte riktigt utrymme för det, om man också ska tillgodose övriga elevernas behov. Och då är det för barn med särskilda behov mycket bättre att man har specialister för det.

Kanske beror på vilken skola det är? Min närmaste skola är rätt fattig. De har ingenting. Verkar inte finnas extrahjälp, de har inget bibliotek, ingen skolgård. En rikare skola kanske har mer resurser.

kiddie skrev:Kanske beror på vilken skola det är? Min närmaste skola är rätt fattig. De har ingenting. Verkar inte finnas extrahjälp, de har inget bibliotek, ingen skolgård. En rikare skola kanske har mer resurser.

Även om de har råd att anställa egen assistent till en unge, så är det inte alltid så perfekt. Jag tror egentligen på en specialskola eller några få per kommun. Det är ju inte bara pengarna. Miljön måste ju också vara anpassad. Dock är det inte helt omöjligt att skolorna själva skulle kunna ha extra-utrymmen där man har en lugnare miljö och att man skulle kunna orda att de som behöver får vara där, så länge/mycket de behöver. Men då har man problemet igen: Försök få dem att gå på nån specialundervisning. De flesta ungar tvärvägrar ju.

Minns vi hade extra stöd i mellanstadiet och då gick folk dit. Men på högstadiet anser många elever att "allt" är skämmigt tyvärr. Är väl en del av att vara tonåring...

Men även yngre elever som VILL ha anpassade studier får det ju inte alltid. Vissa får det jättelätt. Jag fattar lixom inte varför det är så olika.

Specialskola tror jag inte är fel om det är en ort stor nog. En skola som inte är särskola utan som har kapaciteten att ta hand om barn och ungdomar som både har styrkor och svagheter. Hade nog gärna gått på en sådan skola själv som tonåring. Jag ansågs begåvad därför fick jag noll hjälp med mina akademiska svagheter.

Dessutom kan man nog på en sådan skola också stävja mobbningen bättre. Och att man kanske får en kompis som är lite lik en själv. Min kompis på högstadiet var ett bokstavsbarn.

Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

kiddie skrev:Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

rdos skrev:

kiddie skrev:Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

slackern skrev:

rdos skrev:

kiddie skrev:Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Trots det händer det att barn med NPF eller dyslexi sätts på särskola.
Det är naturligtvis åt helvete, men det händer alltså.

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:

rdos skrev:
Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Trots det händer det att barn med NPF eller dyslexi sätts på särskola.
Det är naturligtvis åt helvete, men det händer alltså.

Jo jag läste ett fall där det hade hänt ett par tvillingar som har dyslexi. Men det är det enda fallet jag känner till, men klart att det kan finnas fler jag inte känner till, trotts allt ett väldigt ovanligt och unikt fall.

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:

rdos skrev:
Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Trots det händer det att barn med NPF eller dyslexi sätts på särskola.
Det är naturligtvis åt helvete, men det händer alltså.

Men ibland är det befogat. Autister med Kanners-syndrom platsar på särskolor även om de har NPF.

Jag tror faktiskt att många med npf faktiskt skulle gynnas av särskolor, i anpassat format givetvis som redan nämnts.

En som jag känner som är lärare sa att de måste skära ner. De hade tidigare flera stödpersonal och ett språkstöd. Nu står skolan inför att välja mellan EN stödpersonal (för 0:an t o m 3:an) och språkstödet. Alltså de skär ner stödpersonalen till en enda person och sedan ställer den personens anställning mot personen som är anställd som språkstöd och de ska nu bestämma vilken som är viktigast.

slackern skrev:

rdos skrev:

kiddie skrev:Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Skitsnacket är ditt. IQ-tester är inte tillförlitliga för neurodiversa, speciellt inte om de har dyslexi, som är en del av neurodiversitet.

rdos skrev:

slackern skrev:

rdos skrev:
Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som är fri från mobbing och som använder npf-vänliga undervisningsmetoder.

Sedan bör den vara samloklaliserad med vanliga skolan så att dessa barn kan träna sin sociala kompetens under mer normala förhållanden.

Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Skitsnacket är ditt. IQ-tester är inte tillförlitliga för neurodiversa, speciellt inte om de har dyslexi, som är en del av neurodiversitet.

Men du då finns det ju faktiskt ett batteri i IQ testet som tar hänsyn till det. Jag är själv diagnostiserad med AS, ADD och dyslexi och har klarat av WAIS utan att bli diagnostiserad med intellektuell funktionsnedsättning, OK för att mitt arbetsminne suger men kompenserar upp det inom en rad andra områden istället.

Det är inte alltid som på pappret. Tror vissa måste inse det. Som tror att det alltid går till som i regelboken, inom alla områden.

rdos skrev:

kiddie skrev:Att barn måste gå i vanlig skola tycker jag inte är nödvändig om specialskolan ger samma kompetens att söka vidare.

Just precis. Detta är viktigt. Idag hamnar en del av dessa barn på särskolan, vilket är helt befängt. Det borde finnas npf-anpassad skola som ger normal kompetens att söka vidare, men som

Jag jobbar på en sån. Men för att kunna söka vidare måste man förstås orka läsa tillräckligt många ämnen. En del orkar det, andra inte. En del går ett tionde år för att få ihop tillräckligt många ämnen.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:Skitsnack särskola eller särskoleklass är till för elever med intellektuella funktionsnedsättningar alltså ett IQ under 70, det finns att läsa på Skolverkets hemsida.

Trots det händer det att barn med NPF eller dyslexi sätts på särskola.
Det är naturligtvis åt helvete, men det händer alltså.

Jo jag läste ett fall där det hade hänt ett par tvillingar som har dyslexi. Men det är det enda fallet jag känner till, men klart att det kan finnas fler jag inte känner till, trotts allt ett väldigt ovanligt och unikt fall.

Det har tagits upp flera fall här på AF. Det gäller alltså normalbegåvade barn med dyslexi el AS (el både-och):

tv-program-min-pappa-ar-utvecklingsstord-dokumentar-t5439.html
uppdrag-granskning-sarskoleplacerades-trots-normalbegavning-t4461.html
felaktigt-sarskoleplacerade-barn-ska-kompenseras-t9729.html
dn-sarlosning-fel-losning-for-barn-med-stodbehov-t11607.html
barn-sarskoleplacerade-av-misstag-skolinspektionen-utreder-t16428.html
sarskola-for-barn-med-aspergers-syndrom-t18977.html

Det här ligger ju några år tillbaka, och man kan ju hoppas att efter alla skiverier/TV-program, så förekommer detta inte längre. Men ekonomin styr fortfarande...

En artikel i DN om att skolan inte passar alla barn. Specialpedagogen Elisabet von Zeipel har skrivit en bok Inte bara Anna: asperger och stress (2015).

DN Insidan 2017-03-08 skrev:"Mamma, kan du inte säga till skolan att jag är död?” Så sa en nioårig flicka som specialpedagogen Elisabet von Zeipel har haft kontakt med.

– Ordet ”hemmasittare” används bara om barn, inte om vuxna som bränt ut sig. Barnens signaler om hög stress viftas ofta bort, säger hon.

http://www.dn.se/insidan/skolan-passar- ... alla-barn/

Nej, man tänker inte på att barn kan bli utbrända. Folk förutsätter att barn är starka och anpassningsbara och klarar av det mesta. Eller att skolan är mer idyllisk än arbetslivet.

– Konceptet skola är inte optimalt för alla barn med npf. Det kan handla om att vara i grupp, om mobbning, om social kommunikation, om att äta med andra, själva lokalerna, mycket personal som kommer och går. För många barn kan det innebära en ständig, hög stress att dagligen hantera detta, och för vissa kan det vara katastrofalt.

Att i den miljön då också kunna ta emot instruktioner och utföra arbetsuppgifter blir lätt övermäktigt.

Barn med npf behöver helt enkelt anpassning och stöd. Vilket kostar pengar.

– Det är olika hur mycket som behövs. Under alla år har jag sett en grupp barn med npf som faktiskt tagit sig igenom skolan utan något särskilt stöd. En grupp klarar sig med bara lite anpassning och stöd, andra behöver mer – och så finns det barn som behöver anpassad studiegång eller specialklass.

Men det verkligt kontroversiella är att ändå inte alla barn passar för skolan. De klarar inte av skolan.

Skolan fungerar inte för alla barn med npf. Vi måste erkänna det. Först då har vi en chans att hjälpa också de barnen, och ordna en bra undervisning för dem.

Ja, då återstår hemundervisning. Men vem betalar det? Den enskilda skolan? Kommunen?

Tidigare trådar om utbrända barn och "hemmasittare":
utbranda-barn-behover-time-out-fran-skolan-t24863.html
hemmasittarna-hikikomori-artikelserie-t35934.html

Alien skrev:
Ja, då återstår hemundervisning. Men vem betalar det? Den enskilda skolan? Kommunen?

Tidigare trådar om utbrända barn och "hemmasittare":
utbranda-barn-behover-time-out-fran-skolan-t24863.html
hemmasittarna-hikikomori-artikelserie-t35934.html

Ingen betalar det, utan man "omorganiserar". Dvs. man skickar nån lärare dit nån gång när det passar. Det blir då så mycket undervisning som skolan klarar av vid sidan om, oftast bara några enskilda pass i veckan.

Vildsvin skrev:

Rainman skrev:Om barnen har problem är det inte osannolikt att föräldrarna också har det. Att kräva saker och lasta enskilda för systemfel är aldrig populärt, om man har neurologiska sjukdomar kan smidigheten lämna mycket att önska.

Jo, har mött föräldrar där man undrar vem det är som har problem egentligen. Den enda person som bemött mig illa för att jag har Asperger var en kvinna som pratade en massa bakom ryggen på mig för att jag var lik hennes son som också hade Asperger. Jag tog inte åt mig för jag hade jobb medan hon var förtidspensioär pga "ont i ryggen". Fast alla fattade att det egentligen handlade om något psykiskt. Hennes dotter hade gått i min klass och det var ganska obehagligt att lyssna när hon pratade om hennes ätstörningar, det kändes som hon snackade skit om sina egna barn för att slippa tänka på sina egna problem.

Det är något jag lagt märke till, hos diagnosticerade. Att en oförmåga till arbete beror på "andra saker" än att det är den mentala kapaciteten som sviktar. Det är inget fel i att inte ha de kapacitetsmässiga krav för att arbeta, som majoriteten utav befolkningen klarar av. Alla har inte samma förmåga. Det gör ont att erkänna att man är handikappad, men ibland är det kanske lättare att se sanningen än att hela tiden urskulda sig. Men jag förstår mycket väl de som inte klarar av det och hela tiden måste få bekräftelse av omgivningen att de "har alla hästar hemma".